söndag 31 augusti 2008

Min cancer och jag

Hej igen. Ja nu ska jag alltså skriva här i fortsättningen.För er som inte känner mig eller har varit här förut så vill jag bara tala om att jag från och med idag söndag den 31/8 fortsätter min blogg här istället för på blogg.se. Där finns alla andra inlägg kvar ett tag till om ni vill läsa dom Då får ni kolla in http://www.turnip.blogg.se/.
Idag tänkte jag skriva lite bakgrund om mig och berätta lite om min cancer.
Under hösten 2006 flyttade vi...(käre gubben ) och jag hit till Newbiggin by the sea i Nordöstra England. Han är född här uppe..Vi bodde på Gran Canaria och hade väl bott där ännu om det inte hade varit för att han under hösten det året fick cancer i tarmen.Så den bästa lösningen var att komma hit. Vilket jag idag håller med om. Han opererades i nov 2006 och var ut från sjukhuset i slutet av månaden.Ja han låg bara inne i drygt en vecka. Under december så började min mage svälla upp av en oförklarlig anledning. Var till doktorn som trodde det kunde vara förstoppning pga den jobbiga situationen vi hade haft med flytt osv. Vi bodde på båt och den skulle säljas och tömmas på saker...och vi hade två katter som skulle förberedas för införsel till UK..Vilket bara det inte är det lättaste..I alla fall.:Denna kvinnliga doktor gav mig medicin mot förstoppning.Men inget hjälpte..Och på bara två veckor såg jag ut som om jag var med barn i kanske 6-7 månaden.Och då stod julen nästan och bankade på dörren..Så jag tänkte jag får försöka över jul..Jag kunde inte äta för det var liksom inte plats för det..Det är väl första gången i mitt liv som jag har vägra äta..*ler*--Men på annandagen fick jag åka in akut för då orkade jag inte längre.Jag hade inte ont eller så.Men det var så jobbigt att inte kunna sitta upp eller att äta eller knyta skor eller vad det nu var som skulle göras.En läkare med ett helt lag av unga medicine studerande kom till mig..Läkaren knackade på ena sidan av magen och kunde höra hur det skvalpade..Sen var det de unga studenternas tur att knacka på..fniss..Så jag blev inlagd på avd.16 tror jag det var..Det var för övrigt där jag träffade min vän Thelma som jag har nämnt i min andra blogg..HOn var inte heller så pigg och alert vid det tillfället. Den 28 december kom så en gynekolog till sängen där jag låg och drog för draperit och kände i underlivet..Jaha sa han helt sonika..Det är en tumör..VA!!!!!!!!!!!!!! I min vildaste fantasi hade jag ALDRIG tänkt så långt..Och då ska ni veta att i min släkt på min mammas sida har nästan alla dött av cancer..Men inte trodde jag det var något sådant..Jag hade ju inte ont eller något.Nu en varning..jag SLARVADE med cellprov i många år..GÖR ALDRIG DET kvinnor och tjejer. Då kanske ni hamnar där jag är nu..
Nu var det ju jultider..Men så fort som möjligt efter helgerna skulle jag opereras. Jag låg på sjukhuset i Wansbeck..det är själva kommunen jag bor i .Men innan jag kunde opereras fick jag åka ambulans till sjukhuset i Gateshead..Queen Elizabeth's sjukhus heter det.Jag kunde inte sitta upp..Dit fick jag åka i början av Januari för att prata med kirurgen..Eller konsulten..Mr.Najk. En underbart vacker och medkännande person.Som sen visade sig vara en av de bästa i landet.Men det hade ju inte jag någon aning om..haha..Hade ju knappt varit här två månader och inte går man och tittar på vem som är den bäste läkaren om man inte behöver..Vi pratade och han talade om att han skulle operera mig den 10 januari. Så fick det bli. Fick så åka tillbaka till Wansbeck en vecka. Tisdagen den 9 Januari kom och jag fick tranporteras till Gateshead. Jag intstallerades i ett rum med några damer..Äldre damer.Varav flertalet var lite dementa. Men jag fic god kontakt med min sänggranne. Jag kunde inte sova under natten trots att jag hade fått starka sömntabletter för att inte oroas. Men när morgonen kom så var jag ännu vaken.."Min" sköterska kom och ville jag skulle duscha och frågade om jag behövde hjälp med att raka av håret i de nedre regionerna..hahah...sa jag..NÄÄÄÄ...det kan jag allt göra själv...Men tror ni att jag kunde det eller`???NÄÄÄÄ...för jag kunde inte nå dit..Så jag fick vackert krypa till korset och be den snälla sköterskan att hjälpa mig ändå..Det var inte så besvärligt att be om hjälp heller för den delen.Sen fick jag ytterligare en tablett för att lugna mig.Och från det ögonblicket har jag ingen aning om något alls förrän på natten när jag vaknade på IVA..haha..Då var hela operationen över och klar.FRUKTANSVÄRT törstig var jag minns jag..Och jag hade en slang nerkörd i halsen..Det var för jäkligt rent ut sagt. Ringde på sköterskan och bad om vatten.:Fick ju inte dricka förstås..Jag minns att jag frågade om hon kunde ta en bomullstuss och doppa i vatten så jag kunde få suga av det då..Så vet jag att jag gjorde med min mamma innan hon dog. Och detta gick bra..Så jag fick ialla fall "blött" upp munnen lite så det inte var som en hel öken därinne..Hade en morfin pump som jag kunde använda hur ofta jag ville. Vet att när jag låg där så kunde jag inte somna om igen.Trots morfin och trötthet. För det var så mycket väsen runt om. Och jag är i normala fall fruktansvärt lättväckt. Och det blev ju inte bättre av alla ljud. Men nog hade jag trott jag skulle somna igen med hjälp av morfinet och allt::Men inte då.inte jag..Sen minns jag när dagpersonalen kom och den sköterskan där var så hurtig men gullig.Hon skulle ju tvätta mig för hur man än mår så ska det tvättas ..I och för sig så är det ju skönt.Men inte just då.Jag hade ett lång sånt där vitt plåster på magen.Det är lögn jag kommer på vad det heter.Ser ut som gasbinda med tejp som ett plåter.Inte servett..fast det dyker upp hela tiden..Steril..???????? Det tog denna hurtbulle av med ett ryck..och då såg jag att hela magen ner var ett 30 cm långt sår..Ihopsatt med klamrar..usch och fy...Så tvättade hon mig och jag fick borsta tänder..Härligt.Men inte satte hon på någon ny sådan där plåster lapp::NÄÄÄ det skulle vara utan något alls..Fram på dagen kom en av läkarna som tydligen varit med på op.Han är från Grekland och heter Nick kommer jag ihåg.Han tog även mot mig när jag kom dagen innan op.och berättade vad som skulle ske. Denne man berättade för mig att dom hade hittat cancer i livmodern..i äggstockar äggledare..på tarmkäxet..och på mjälten...Så det hade dom tagit bort. Vad jag inte fick veta då var att jag också hade cancer på leverytan..på diafragman..och på två andra ställen som jag inte kommer ihåg. Det fick jag reda på av en tillfällighet samma dag när en ung läkare kom förbi och pratade med mig och nämnde det.:Då blev jag upprörd och Dr.Nick fick komma tillbaka igen. Så han förklarade att det var så..Nu mina vänner slutar jag för idag.Tänkte skriva fortsättningen imorgon..Änglarna som syns ovan..Dom har jag lagt in för att sådana syr jag idag..Och dom kostar 150 kronor..och då ger jag en del till cancerforkning och en del för portot och material. Dessa svart-vita ska jag ta med till sjukhuset nästa vecka.För dom har fotbollslaget Newcastles färger. Annars syr jag änglar med kjolar och byor...några harar har jag gjort och några stranddamer. Det är bra för mig att hålla hjärnan igång..Och bra att cancerforskningen får in pengar..Så jag har alltså sytt så många änglar att jag ger pengar till cancerfonden både här i UK och hemma i Sverige. Det är över 40 stycken på bara några månader.Tror jag började i maj. För dom som ev. är intresserade får vi lita på varandra.Den som EV.vill beställa kan maila mig så hör jag av mig med vidare instruktioner.Jag kommer också TROR jag att ha annonser inlagda här på sidan under varje inlägg..Det skulle glädja mig om ni som läser kan ta och klicka på dessa annonser och kika in där.:För på så sätt kan jag få mer pengar..Och då kan jag ge ännu mer till forskningen hade jag tänkt. Till nästa gång..njut av livet..Kram /Lena
Försöker få in några bilder på haren och baddamerna bla.