onsdag 24 juni 2009

Hej alla mammas underbara bloggvänner

Hej på er allihop. Börjar med att säga att dom två utlovade låtarna finns i inlägget under detta. Det blir långt och kanske inte så roligt för alla att läsa. Lite tack till alla som hjälp oss. Som ni nu vet så traskade mamma vidare tidigt i tisdags morse. Hon kämpade (envist,som vanligt hehe) emot i några timmar innan hon släppte taget. Hon var i stort sett väldigt lugn hela tiden, vilket var skönt. Jag, Piba eller Christian som jag egentligen heter men nästan ingen säger längre, och lillebror Johnnie var med henne från strax innan fyra på eftermiddagen. Trodde inte att vi skulle klara att vara med hela vägen men det känns enormt skönt att vi gjorde det i efterhand. Jag vet att moster Marie säkert hade velat, men kände att hon inte orkade vara med hade klarat det också. Hon är nämligen något starkare och, tro det eller ej, klokare än hon tror många gånger haha. Moster Britt-Marie hade också velat vara med, men man kan inte vara överallt samtidigt. Jag och lillebror vet att mamma kände er på plats ändå. Bara så ni vet kära mostrar. Vi hade ju dessutom våran extramamma Barbro med oss. Känslan jag har just nu är lite underlig. Vi vet ju att hon sitter och tittar på oss där uppe. Hon har vår mormor Lilly, morbror Sven-Erik och moster Maries båda hundar Alex och Bobo med sig. Hon har säkert ett gäng till runt sig men det är dom släktingarna jag vet som har koll på oss som är kvar. Så vi inte hittar på för mycket jävelskap haha. Känslan jag har är bra, efter rådande omständigheter. Klart att man känner en stor sorg och saknad efter mamma, men ändå inte så jobbigt som jag trodde jag skulle ha det. Lillebror känner väl lite som jag. Vi är ganska olika till sättet. Saknaden är givetvis obeskrivlig för oss och alla andra. Men vi tar oss friheten att sakna henne mest för hon var ju mamma ändå haha. Egentligen är varken jag eller Johnnie bloggfantaster. Vi tycker det har blivit lite som alla dokusåpor. Sen finns det ju ett antal fler bloggar än blondin-bella givetvis haha. Jag har väl läst morsans blogg lite då och då under tiden hon har skrivit. Ni som har hängt med har väl sett en kommentar från mig emellanåt. Lillebror Johnnie är stor bloggmotståndare. Av princip som morsan hade sagt hihi. Han har under dom sista veckorna när mamma varit på NÄL och Hospice Gabriel dock läst hennes blogg. Vi har väl egentligen inte förstått hur mycket hon har hjälpt och stöttat många av er här på bloggen. Vi vet även att ni alla har hjälp och stöttat henne i hennes egen kamp. Vi får erkänna att vi är väldigt stolta över vår lilla mamma för detta. Vi (jag och Johnnie) har pratat lite om att försöka skriva här på bloggen ett tag. Kommer väl inte bli lika mycket som tanten med bilder och grejor. Vi har lite känslan av ni kanske kan hjälpa oss lika mycket som ni hjälpte mamma. Nu börjar det bli långt och tråkigt haha. Vad vi vill ha sagt egentligen är att vi vill tacka för stöd och uppmuntran till oss ALLA närstående till Lena. Otroligt, fantastiskt, sanslöst mycket tack. Bästa orden vi kan komma på haha. Så har vi ju dom närmaste också. Eller närmaste och närmaste. Ni bloggare kom väl varandra nära ni med misstänker jag hehe. Några tack till dom vi kommer på. Ursäkta om vi glömmer någon. Ring bara så lägger vi in er också haha. Yvonnorna. Finns ju två=). Lisa, Sandra, Gusten o Fia, Siwert o Sofia med barnen Lukas och Lisette, Stefan och Johanna, Fredrik och Linda, Carlsberg, Gök, Svensson, Tengeland. Från Gusten och frammåt är det våra kompisar som stöttat oss och pratat och ringt. Sen är det några till som behöver stora kramen. Börjar med släkten. Lätt att ta för givet men. Moster Britt-Marie. Ta det nu lugnt haha. Hon har ju gubben Lars och kusinerna Mikael och Maria. Tack för att ni lånat ut moster ett tag. Marie och skojsvågern som mamma kallade honom. Själv kallar jag honom Benny Bula numer. Kolla magen ser ni varför haha. Sofia,Anders Alexander och Timmy, Jocke, Lena, Klara och Ellen, Mikael Linda och Felicia. Tack för sms och samtal. Släkten är alltid där. Sen vill vi tacka några särskilt. Alltid svårt att särskilja men men. Elsy, Göran och Barbro. TACK.Tror det räcker så Tack allihop. Om vi har glömt någon så är det inte meningen=) Dom har ju alltid slutat med ett budskap. Vi tar ett gammalt beprövat. Det är bara bryta ihop och komma igen. Johnnie och Piba

Lenas låtar

Hej på er alla. Mikael ( min son ) har nu lagt in låtarna med allas vår Lena, som jag skrivit tidigare är ju den ena låten egenhändigt skriven, och även musiken gjord av henne, den handlar ju om kärleken till maken, och kanarieöarna, den andra låten är en julio låt på spanska. Som ni förstår är det mycket för pojkarna att styra med nu, och vi hjälper dom så gott vi kan. Även pojkarna kommer att gå ut i hennes blogg och skriva till er, och jag själv vill passa på att tacka er allihop för alla fina ord, både till Lena och oss andra, att vi ville gå ut och informera er under hennes sjukhusvistelse, var för oss en självklarhet, ni måste ju få veta hur läget förhöll sig från dag till dag. Slutar för idag, men återkommer säkert till er. Lyssna nu på vår storasyster, piba och jonnis mamma, och er bloggkompis kram från lilla syster Marie