lite om tiden efter jag kom från sjukhuset

Hej igen. Nu är jag tillbaka. Här ovan ser ni vad jag äntligen har gjort klart. Hade ju tre änglar på g.Men de senaste dagarna har jag ju inte varit så himla pigg precis. Men idag känns det så mycket lättare. Så jag har varit ute lite..Gick till posten. Och stötte på min vän Veronica från London.Så vi ska ses innan hon åker dit igen. Det var härligt att få ha sytt klart dessa madamer.Brukar ge dom namn också .Blir lite mer personligt då..fniss..Har inget bra namn ännu..Det är en sådan gåva och glädje att ha mått bra idag.

Tänkte skriva lite om hur det var när jag kom hem från sjukhuset. Jag kommer inte ihåg allt..Har i och för sig skrivit ner det mesta. Men allt jag gjorde dessa dagar har jag inte skrivit. Men när jag kom hem så hade käre gubben gjort om i vardagsrummet så att jag kunde ligga där. Han hade köpt en sådan där stor uppblåsbar säng som finns nu. En riktig go en ..dubbel säng. Jag kunde ju inte sitta så himla länge. För det frestade på i såret. Och så fick jag ju så mycket medicin att ta också. Det var penicillin..som jag ännu måste ta varje dag. Det var magnecyl för att tunna blodet efter op. Även där gör tydligen mjälten ett jobb. Jag fick paracetamol +tramadol ihop som är smärtstillande. Kommer inte ihåg mer. Men dessa skulle jag ta flera gånger om dagen. Så jag var ganska fullmatad med medikamenter. Men jag hade bestämt mig för att så långt jag kunde så skulle jag försöka ha lite smink så jag inte skulle se "sjuk eller blek ut"..Jag skulle försöka ta mig ut en liten stund varje dag för att komma igång. Om så bara för några minuter. Det genom förde jag också.Sakta sakta i början... Vet att jag låg på sängen den första kvällen och tittade på tv. Och somnade och var vaken om vartannat..Det skulle aldrig gått om jag inte hade haft all medicin i mig. För jag är SÅ himla lättväckt..SÅ kära gubben kunde sitta där och titta hur mycket han ville utan att jag märkte något. Första natten gick bra men jag var uppe på toa flera flera gånger..Det var lite svårt för den låg på övervåningen. Dom är petiga med sånt här engelsmännen. Tydligen så är det så i nästan alla hus att toan ligger på övervåningen om man har ett sånt hus alltså. En och en halvplans eller vad det kallas.*ler*.Det gick bra den mesta tiden de första dagarna hemma. Jag tog mig ut en sväng varje dag. Det kom lite snö..lite puderaktigt..Och jag gick som om jag gick på is..haha..Jag var så himla rädd för att ramla. En liten vända som normalt tar kanske fem minuter tog en evighet..Men JAG GICK ..det var också skönt att få frisk luft i näsan. Magen började komma igång riktigt så smått så jag gick på toa väldigt ofta ..Det var ju också ett steg i rätt riktning.FÖr när man äter tabletter så där så blir ialla fall jag fort förstoppad. Och rör man sig då inte heller så inte blir det lättare precis. TÄnkte skriva att jag SPRANG på toan..men det gjorde jag verkligen inte..jag gick väldigt försiktigt ..haha. NÄr jag hade varit hemma en vecka så fick jag ett paket från min älskade storasyster..Det var tre böcker i ..Paulo Coelhos..pilgrimsresan som den heter..och en bok om katter i roliga situationer..Samt en bok om hopp..med massor med kloka ord i. Samt en jättefin stickad halsduk som en av hennes vårdtagare hade stickat till mig. Det gjorde mig så glad så glad. Har skrivit i min bok att natten hade varit jobbig.:För jag hade liksom riktiga konvulsioner i sidorna utåt ryggen..Det var så himla jobbigt.Detgjorde inte speciellt ont.Men så svårt att hantera. Och jag visste inte varför jag fick dom heller. Jag vet att jag grät den natten och kvällen också....och hela dagen efter var jag SÅÅÅÅ ledsen. Kanske blir det så när man har gått igenom en sån sak. Och det var ju bara början. Jag skulle ju få cellgift också.Och den skulle starta den 15 februari. Dagen efter vi gifte oss..Jag vet att jag denna ledsna dag pratade med min healer i Sverige..L..Hon är SÅÅÅÅÅ underbar..Hon skickar mig healing...och sen ringer hon och talar om vad hon "ser"..och jag känner av henne varje gång för det bultar i min högra hand och jag ser en sådan vacker blå färg när jag blundar. En dag när jag var hemma så kom Jennifer och hälsade på igen. Det var hon som kom när jag låg inne. Det var lite lättare att ha koll på vad man sa nu..haha.. HOn hade blommor och en tidning och choklade med sig. .Det uppskattades ju som vanligt..Chocklad är ju inte fy skam ..fniss.. Och senare den dagen ringde några vänner från Mogan och hörde hur läget var ..Det tyckte jag var så himla rart av dom .Vi är ännu i kontakt. Dom bor i Danmark under sommaren och i Mogan på vintern. Vivi och Rambo heter dom.Nja..han heter Mogens men vi kallar honom Rambo..härliga människor. Efter ett tag vaknade jag en morgon och hade ont i hela kroppen..Kändes som träningsvärk. Och jag hade klåda på kroppen och under fötterna ..Det var så himla otäckt. För då tänkte jag att nu är levern helt körd. När jag läser vad jag skrivit så slår det mig att jag vaknade så himla tidigt varje dag. Vid 6-7 tiden och då var jag tvungen att gå på toa med en gång. Det är liksom inte hur jag har varit van vid alls..Klådan var besvärlig. Men käre gubben tyckte han fick klåda när han legat inne också..Att huden liksom blev så himla torr på något sätt. Och jag tänkte..ja så är det nog säkert med mig också..Men jag började läsa om biverkningarn på alla tabletter jag stoppade i mig.Och det var ju inte så konstigt att jag hade både klåda och dessa konvulsioner som var mer eller mindra svåra..Tramadolen hade nog mer biverkningar än goda effekter..Så från den dagen så började jag dra ner kraftigt på alla tabletter..Eller paracetamolen och den ialla fall..För de andra behövde jag verkligen. Och det blev liksom en utmaning att dra ut så mycket som möjligt på tiden mellan tabletterna. Och tänk det gick lättare än vad man kunde ha trott. Men kanske var det mest att man varit "rädd" för att det skulle göra mer ont än det faktiskt gjorde. Ja kära ni ..det var allt för idag..Ska som om jag kan lägga in en bild på vingen på änglarna.Dom är så fina tycker jag.Vet dock inte hur det syns..Är tillbaka imorgon ..Till dess..njut av livet..Kram /Lena