vart är solen idag då????

Hallå god fredag. Vart är solen idag då???? Här lyser den verkligen med sin frånvaro idag. Det är det enda den lyser med skulle jag vilja säga. Det regnar och det har börjat blåsa upp.Som kompensation lägger jag ut denna vackra fina bild som min goa vän Yvonne har tagit vid Forshall hemma i Grästorp. Den kan ju få påminna oss om soligare varmare dagar. Och inte så kyligt som det är idag här .. Cina tack för att du kom och knackade på här..Jag är lika glad som du att vara här hemma..haha..Som sagt..jag åker gärna med dig till jul..fniss.

Mår bättre idag igen..Himla tur det. Har varit och shoppat..MEN med bil denna gång.Får väl inse att jag inte kan göra allt jag kunde innan op. då..Men det sitter jäkligt långt inne ska ni veta..Man tror ju ännu att man är knappt 25 på insidan..Att det bara är skalet som har blivit lite skrynkligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med vidare inlägg om hur det har gått med mig och min sabla cancer.:Jag tycker väl inte själv det är så roligt att skriva om..men vet att det är dom som läser..Så jag kan väl göra ett skrivande till idag om det då.Sen får jag se..

Fortsättning:

Tiden för min första cellgifts behandling närmade sig..Men innan den skulle vi hinna gifta oss. Vi hade först tänkt göra detta den 13 januari.Men det gick ju inte..För då låg skribenten ifråga nyop.på sjukan. Det fungerade intes så bra.Men den datumet hade vi ju satt när vi fick reda på att käre gubben hade cancer och han var och skrev sitt testamente och ville vara säker på att allt var i ordning. Annars hade väl båda helst blivit vigda i Mogan. Men nu blev det inte så. Så den 14 februari drog vi iväg till giftermålet. Det var utan några som helst glamorösa inslag. Käre gubben och jag..Ian...och deras styvmor på 94 år. Vi tog bilen till vigsel kontoret i Morpeth. Antar att det var vad vi kallar en borgelig vigsel. Hade en cremefärgad dräkt på mig.SOm jag faktiskt inhandlat på second hand..hahaha..Ja men jag har ju redan gått igenom det där med att gift sig innan och det var inte så viktigt med ståtliga kläder.:Och inte hade jag ork och lust att springa runt och leta heller. Den var nog inte mycket använd heller för den delen. Så den dög fint till mig.Det var snabbt överstökat..Och vi satte oss i bilen och åkte för vår "middag".Det var ju inte så roligt..haha...Det blev en publiknande restaurang. Men mat hade vi inte beställt innan så att säga. Så det blev vad som fanns på menyn.. Lite gott tyckte jag väl jag kunde få.SÅ käre gubben och jag valde något kinesaktigt.Och det var nog det äckligaste jag har ätit i hela mitt liv. Och det hör till saken att jag är INTE kräsen..Jag äter ta mig tusingen allt alltså..haha..Sen for vi hem och drack lite champagne och hoppade i vardagskläderna igen..hahaha..Fin bröllopsdag..Dagen efter skulle jag ju börja min cellgift..Det låter hemskt..Det är ju medicin som ska hjälpa..men ordet är hemskt ändå..Inför denna behandling hade jag sedan sjukhuset intalat mig själv att jag klarar detta utan problem osv. För jag hade ett skräck scenario framför mina ögon och inne i min hjärna..Jag kommer att bli jättesjuk och ligga till sängs och spy och vara svag om vartannat..Så jag hade verkligen mediterat runt detta..Torsdag morgon den 15 feb. kom. Och jag var tvungen att vara klart kvart över åtta på morgonen. För då KUNDE skjutsen komma. Det gjorde den aldrig..utan var alltid sen. Men ändock skulle jag vara klar.Jag kom till avd36 som är dagavd.för cancerbehandlingen. Där möttes jag av en så himla gullig personal.ALLIHOP var så himla gulliga och trevliga och tog hand om en. Jag var ju inne runt tio tiden..Men det tog alltså till nästan två innan behandlingen kom igång. Dels är det ju fler än jag där..Sen ska det tas blodprov och så ska då mitt cellgift blandas till också. Jag fick två olika..Taxol..och Carboplatin. Taxolen tar tre timmar att drippa in i blodet..Och den andra runt en halvtimme..När jag då äntligen kom igång så satt det fler kvinnor där och fick behandling..Så mycket som dom hjälpte mig det kan dom aldrig ana. Orolig som jag var så frågade jag hur mycket som helst..Och ingen av dom hade fått illamående alls. Så det kändes ju bra. Till slut var min första behandling avklarad och jag fick åka hem ..Var hemma strax före klockan sex..Jag bor cirka 30 minuter från sjukhuset..SÅ det tog tid..Och så är det på torsdagen var tredje vecka när jag får behandling. Då vet jag att den dagen blir lång. Natten var väl inte så bra..Inte för att jag mådde dåligt..Men man kan ju inte sova pga av tabletterna man får.Tror dom kallar det för steroider..Men hemma vet jag inte om det är cortison..Det ska jag låta vara osagt.Men det är helt omöjligt att sova..Så det blev 2 timmars sömn den natten.. Men jag mådde inte dåligt..var t.om. ute och gick. Nästa natt var något bättre..Men på löradagen när jag vaknade fick jag ringa in och höra..Hela fejset var som en stopplykta och även bröstet..Så jag fick fixa allergitabletter..För det var troligtvis carboplatiner som orsakade detta..Det hjälpte med tabletterna som tur var. Annars mådde bra..Förutom magen då..Det var omöjligt att gå på toa..De flesta som behandlas blir total förstoppade under några dagar..Så även jag..Det är inte roligt ska jag tala om..usch och fy..Nä...nu vill jag inte "prata" mer skit..hahaha..Jag håller er på sträckbänken till nästa gång..

Njut av livet..Kram/Lena.Får se om jag får in en "solig" bild till..

Det fick bli från Mogan så det ser riktigt gott och varmt ut. Den är tagen från aktern av vår båt där vi bodde ..underbart. Saknar det varje dag..Det var inte fy skam Cina att bo så vet du...fniss..

lite om tiden efter jag kom från sjukhuset

Hej igen. Nu är jag tillbaka. Här ovan ser ni vad jag äntligen har gjort klart. Hade ju tre änglar på g.Men de senaste dagarna har jag ju inte varit så himla pigg precis. Men idag känns det så mycket lättare. Så jag har varit ute lite..Gick till posten. Och stötte på min vän Veronica från London.Så vi ska ses innan hon åker dit igen. Det var härligt att få ha sytt klart dessa madamer.Brukar ge dom namn också .Blir lite mer personligt då..fniss..Har inget bra namn ännu..Det är en sådan gåva och glädje att ha mått bra idag.

Tänkte skriva lite om hur det var när jag kom hem från sjukhuset. Jag kommer inte ihåg allt..Har i och för sig skrivit ner det mesta. Men allt jag gjorde dessa dagar har jag inte skrivit. Men när jag kom hem så hade käre gubben gjort om i vardagsrummet så att jag kunde ligga där. Han hade köpt en sådan där stor uppblåsbar säng som finns nu. En riktig go en ..dubbel säng. Jag kunde ju inte sitta så himla länge. För det frestade på i såret. Och så fick jag ju så mycket medicin att ta också. Det var penicillin..som jag ännu måste ta varje dag. Det var magnecyl för att tunna blodet efter op. Även där gör tydligen mjälten ett jobb. Jag fick paracetamol +tramadol ihop som är smärtstillande. Kommer inte ihåg mer. Men dessa skulle jag ta flera gånger om dagen. Så jag var ganska fullmatad med medikamenter. Men jag hade bestämt mig för att så långt jag kunde så skulle jag försöka ha lite smink så jag inte skulle se "sjuk eller blek ut"..Jag skulle försöka ta mig ut en liten stund varje dag för att komma igång. Om så bara för några minuter. Det genom förde jag också.Sakta sakta i början... Vet att jag låg på sängen den första kvällen och tittade på tv. Och somnade och var vaken om vartannat..Det skulle aldrig gått om jag inte hade haft all medicin i mig. För jag är SÅ himla lättväckt..SÅ kära gubben kunde sitta där och titta hur mycket han ville utan att jag märkte något. Första natten gick bra men jag var uppe på toa flera flera gånger..Det var lite svårt för den låg på övervåningen. Dom är petiga med sånt här engelsmännen. Tydligen så är det så i nästan alla hus att toan ligger på övervåningen om man har ett sånt hus alltså. En och en halvplans eller vad det kallas.*ler*.Det gick bra den mesta tiden de första dagarna hemma. Jag tog mig ut en sväng varje dag. Det kom lite snö..lite puderaktigt..Och jag gick som om jag gick på is..haha..Jag var så himla rädd för att ramla. En liten vända som normalt tar kanske fem minuter tog en evighet..Men JAG GICK ..det var också skönt att få frisk luft i näsan. Magen började komma igång riktigt så smått så jag gick på toa väldigt ofta ..Det var ju också ett steg i rätt riktning.FÖr när man äter tabletter så där så blir ialla fall jag fort förstoppad. Och rör man sig då inte heller så inte blir det lättare precis. TÄnkte skriva att jag SPRANG på toan..men det gjorde jag verkligen inte..jag gick väldigt försiktigt ..haha. NÄr jag hade varit hemma en vecka så fick jag ett paket från min älskade storasyster..Det var tre böcker i ..Paulo Coelhos..pilgrimsresan som den heter..och en bok om katter i roliga situationer..Samt en bok om hopp..med massor med kloka ord i. Samt en jättefin stickad halsduk som en av hennes vårdtagare hade stickat till mig. Det gjorde mig så glad så glad. Har skrivit i min bok att natten hade varit jobbig.:För jag hade liksom riktiga konvulsioner i sidorna utåt ryggen..Det var så himla jobbigt.Detgjorde inte speciellt ont.Men så svårt att hantera. Och jag visste inte varför jag fick dom heller. Jag vet att jag grät den natten och kvällen också....och hela dagen efter var jag SÅÅÅÅ ledsen. Kanske blir det så när man har gått igenom en sån sak. Och det var ju bara början. Jag skulle ju få cellgift också.Och den skulle starta den 15 februari. Dagen efter vi gifte oss..Jag vet att jag denna ledsna dag pratade med min healer i Sverige..L..Hon är SÅÅÅÅÅ underbar..Hon skickar mig healing...och sen ringer hon och talar om vad hon "ser"..och jag känner av henne varje gång för det bultar i min högra hand och jag ser en sådan vacker blå färg när jag blundar. En dag när jag var hemma så kom Jennifer och hälsade på igen. Det var hon som kom när jag låg inne. Det var lite lättare att ha koll på vad man sa nu..haha.. HOn hade blommor och en tidning och choklade med sig. .Det uppskattades ju som vanligt..Chocklad är ju inte fy skam ..fniss.. Och senare den dagen ringde några vänner från Mogan och hörde hur läget var ..Det tyckte jag var så himla rart av dom .Vi är ännu i kontakt. Dom bor i Danmark under sommaren och i Mogan på vintern. Vivi och Rambo heter dom.Nja..han heter Mogens men vi kallar honom Rambo..härliga människor. Efter ett tag vaknade jag en morgon och hade ont i hela kroppen..Kändes som träningsvärk. Och jag hade klåda på kroppen och under fötterna ..Det var så himla otäckt. För då tänkte jag att nu är levern helt körd. När jag läser vad jag skrivit så slår det mig att jag vaknade så himla tidigt varje dag. Vid 6-7 tiden och då var jag tvungen att gå på toa med en gång. Det är liksom inte hur jag har varit van vid alls..Klådan var besvärlig. Men käre gubben tyckte han fick klåda när han legat inne också..Att huden liksom blev så himla torr på något sätt. Och jag tänkte..ja så är det nog säkert med mig också..Men jag började läsa om biverkningarn på alla tabletter jag stoppade i mig.Och det var ju inte så konstigt att jag hade både klåda och dessa konvulsioner som var mer eller mindra svåra..Tramadolen hade nog mer biverkningar än goda effekter..Så från den dagen så började jag dra ner kraftigt på alla tabletter..Eller paracetamolen och den ialla fall..För de andra behövde jag verkligen. Och det blev liksom en utmaning att dra ut så mycket som möjligt på tiden mellan tabletterna. Och tänk det gick lättare än vad man kunde ha trott. Men kanske var det mest att man varit "rädd" för att det skulle göra mer ont än det faktiskt gjorde. Ja kära ni ..det var allt för idag..Ska som om jag kan lägga in en bild på vingen på änglarna.Dom är så fina tycker jag.Vet dock inte hur det syns..Är tillbaka imorgon ..Till dess..njut av livet..Kram /Lena

Del 4 av min cancer och jag

Hej igen..Här ovan ser ni vart jag håller hus för tillfället och den mesta tiden när jag skriver mina inlägg. Kära gubben började läsa bloggen igår ..Har ju satt in en translator så han kan läsa.Och han sa att översättningen är så dålig. Så jag får väl ta och läsa bloggen på engelska en dag..Fick äntligen in en fin bakgrund jag sett ..Men deras logga sitter ju mitt i bloggrubriken..haha..Hoppas jag kan fixa det senare..Ska till vårdcentralen nu i em.kl 15,40.För att se om jag har en infektion eller ej. Fick ta en illamående tablett idag..Och illamåendet är borta. Men jag kan inte förstå att jag 13 dagar efter behandlingen kan må illa.Kanske är det vanligt men inte för mig.

Nu till fortsättningen på denna "thriller" jag har börjat på:

Jag blev som sagt flyttad till egen "kuppe"..(sal)..Allt eftersom dagarna gick så kände jag mig ju piggare. Fick ännu svara den blyge försynte unge man om hur jag mådde på en skala från ett till tio..Och den gick ju gradvis neråt ..lyckligtvis. Försökte också "motionera" så gott det gick. DVS..jag gick runt avdelningen som gick som en fyrkant. Så jag både började och slutade inne i mitt hörn. I början gick jag en runde eller två på fm. Sen vilade jag..Sen allteftersom då så gick jag ganska raskt runt där..Vilket fick till följd att det blev ganska tråkigt att komma tillbaka till mitt rum. Så jag gick runt och runt..Det kunde bli en massa vändor under en dag. Någon gång gick jag ut och ner i trappan.Men det var inte så ofta för det var ju i Januari. Och det var inte varmt precis. Käre gubben och Ian kom och hälsade på varannan dag. Det är ju en bit längre att åka till Gateshead än till Newcastle där jag får behandlingar. Och vid det tillfället hade vi igen bil heller ..Vi fick förlita oss på att Ian kunde ställa upp. Det har han gjort hela tiden.Men nu har vi egen bil så han behöver inte komma så ofta och köra oss hit och dit. När jag låg där på avd. så tilldelades jag också en sk.MacMIllan sköterska. Tror det är lite som en palliativ sköterska eller nåt. Vet inte riktigt om dom kan hjälpa med det medicinska.Men för prat och praktiska grejor osv. Min hette Helen.:Det kommer jag ihåg. En av de första dagarna efter att jag installerat mig i min egen svit så kom hon in och vi pratade..Och då grät jag helt plötsligt. För då hade tankarna vandrat runt en hel del..Så jag minns att jag sa "jag vill inte dö"..Och tro mig eller ej..Det var säkert inte lätt för henne heller..Men någon tröst eller fina ord minns jag inte att hon uttryckte..haha..Det är ju dessa tankar som vi alla har någon eller varje dag..Jag menar vi som drabbats av cancer antar jag. Jag minns också att vi pratade om Paulo Coelho..en författare med bra böcker för övrigt. Jag har en dagbok med citat från hans böcker.:Och den såg Helen på mitt sängbord. Så hon berättade att hon hade läst en bok av honom också. Heter den pilgrimmen eller nåt sånt.Minns inte.Har börjat läsa den på norska en gång när vi bodde i Mogan. Ja dagarna gick där på sjukan och min hemresa närmade sig så sakta. En dag kom en av sköterskorna och sa att imorgon får du åka hem. Så vi får ta dina stygn idag. Och jag blev så himla "sketarädder" för det helt enkelt. För jag tyckte det såg så himla äckligt ut med dessa klämmor istället för riktiga stygn..NÄ..jag vill inte sa jag som en liten bortskämd unge..Men det gör inte ont så sköterksan..Nä vi kan väl vänta tills imorgon istället..Så det gjorde vi..fniss..Den kvällen kom käre gubben och Ian och hälsade på..Och fick ta med sig en del saker hem.Jag hade ju hunnit ligga på sjukhus ett tag och hade samlat på mig massor. Så det var bra att få iväg det då. Dagen för hemfärd kom och jag var uppe ganska tidigt. Ut och duschade och frukost och så morgonrond med alla doktorer och sköterskor. Såg inte till den underbare Mr Najk under ronderna.Det var för det mesta Dr.Nick.Men han var lika bra som läkare. Men Mr Najk var allt bra mycket finare att vila ögonen på..fniss..Ja man tycker ju om att titta på saker som tilltalar ögat eller???*ler*

Sen frampå förmiddagen när alla bestyr var överståndna så kom då sköterskan och ville klippa bort klämmorna..Och jag blev illamående bara av tanken..SÅÅÅÅ löjligt..Hon tog fram tången och jag fick ligga på sängen och hon pratade och rätt som det var så det gjort utan att jag visste något alls..hahah:SÅÅÅÅÅ kan det gå när man skapar sig galen för något som inte ens är jobbigt. Fick jag för det.Nu var jag i det närmaste klar för hemgång.SKulle bara invänta ambulans..Ja inte en sådan som man ligger ner..Utan transport då..Men dom kallade det ambulans ändå. Då upptäcker jag att jag har inga skor..Och regnet ÖSER ner. Jag väntade och väntade på att skjutsen skulle komma..Men ännu vid tvåtiden på dagen hade ingen kommit..Så jag tänkte nu struntar jag i det här.:Så jag intog ryggläge och tittade på tv. Nästa sak jag minns är att någon står i rummet och säger.."din skjuts är här"..Så där hade jag sussat skönt en stund..Men nu fick jag ta mig upp och göra mig klar.Jag var klar men samla ihop det resterande..Jag har inga skor sa jag..Men han tog mig i en rullstol ändå ..Så mina tofflor och mina fötter klarade sig från vätan. Sen tog jag mig upp i ambulansen. En sådan där typ minibuss som dom kör runt folk i.Det var bara jag som skulle med. Han körde iväg..Och jösses vad det skumpade och hoppade..Och inte körde han lugnt heller för den delen.Så jag fick faktiskt be honom att ta det lugnt för jag är nyop. och det gör ont när han kör i alla hålor och alla gupp han kunde uppbringa..Åtminstone kändes det så..Men klockan var över fyra så han ville väl hem kan tänka. Så lång tid tog det alltså innan han kom ..Sen tog det en rätt bra stund att nå Cramlington där vi då bodde.För vi hamnade ju rätt i rusningstrafiken. Jag fick åka hem den 18 Januari.Då hade jag legat inne sen den 26 dec. Så det var rätt skönt att äntligen få sätta fötterna i sitt "egna" hem igen.Även om vi hyrde det. Nu har jag skrivit nog för idag.Återkommer imorgon ..Förhoppningsvis. Till dess...njut av livet..Kram/Lena

glömde..minnet du vet..

Jag glömde ju ladda upp bilden.:Men här kommer den då..Visar det som ska bli rabatt på motsatt sida av den andra rabatten. Har lagt upp lite kantsten för att se hur det ser ut.:Kommer att bli som en halvcirkel..Tror det blir fint

del tre av min cancer och jag

Hej igen..Jag skriver lite medan jag väntar på att min doktor ska ringa. Tack min älskade syster yster..Jag tror också att det är en infektion .pga den vådliga shoppingturen jag gjorde förra tisdagen. Det bränner liksom i hela bålen och ner i skinkorna och höger ben..Fan fan fan...säger jag..fniss..Men jag har liksom ingen värk utan det är obehagligt och jag fryser..Tog tempen..Och enligt den så är jag nog i det närmaste djupfryst..haha...36.6..fniss..Tack alla snälla som kommenterar vad jag skriver.Det värmer mitt hjärta att veta att någon tittar in här. Bilden ovan tog jag i söndags.Det är käre gubben som sitter där och har en rökpaus.Han jobbar med det som ska bli rabatt nedanför fönstret..Ska ha kryddor där.Och lavendel.:har jag redan inhandlat för övrigt.Kolla hur avloppsröret går utanpå huset..Och det är i plast..Är det så hemma på husen.Det är det väl inte..Kan inte minnas att vi har avloppsrör utanpå så där..Det långa röret är från köket..Det kortare är från toan. Inte klokt alltså.haha..Alla sätt är bra utom dom dåliga antar jag... I alla fall .. Jag låg där på Queen Elizabeth sjukhuset i en stor sal..Och en av de första dagarna efter op. fick jg besök av Jennifer som bor här. Hon och hennes man Rob.hade sin båt mitt emot vår när vi bodde i Mogan på Gran Canaria. Så jag var så förvånad att se henne.Visste inte att hon hade ringt hem till käre gubben och fått reda på vart jag var. Hon kom och hade med sig choklad..mörk..riktig choklad..gott..och ett modemagazin..samt en bok som heter learn yerself geordie..Eller nåt sånt.haha.:Det är dialekten dom har här..Helt underbart.:Men ibland HELT oförståeligt..haha..Men många ord känner jag igen. De gamla vikingarna härjade ju här för länge sen och har lämnat uttryck efter sig..Här säger dom ex."Ejm going hjem."..jag går hem.:Och i Norge säger dom "jeg går hjem"..och vi säger som vi säger.."jag går hem.:"hahaha..SÅ det är ganska lika.. Jennifer satt hos mig en bra stund..Och idag kan jag väl flina lite åt hur morfinet påverkar en alltså..Jag minns att jag nog GANSKA högt började prata om käre gubbens förra liv med sin ex-fru..haha..Han har ju berättat en del..Inte för att jag vet varför vi kom in på det..Men jag litar på hennes diskretion..Heter det så..eller stavas det så rättare sagt??? Sen efter någon timme tror jag ialla fall så lämnade hon mig. Det var roligt att se henne tror jag..haha.Minns inte så mycket.Men vi har setts efter det också. Sen kom käre gubben och Ian..min svåger..De hade med sig juice..gott..Ananas juice..Jag hade ju druckit vatten men kände att jag ville ha något annat.Sen kom kvällen och jag har inte så mycket minne från den. Mer än att det kom in en ung ung tjej som mådde så himla dåligt.Hon kräktes och drack vatten om vartannat..Hela natten..Hon hade ju inget att kräkas..men gud så hon ulkade ..Stackars tös..Och hon ringde på personalen hela tiden. Morgonen kom och "min" sköterska kom hurtigt och raskt och sa "Idag Lena ska vi dra slangen ur näsan..och dränet i magen.Och så ska jag hjälpa dig att ta ett bad"...Vilket jag DÅ tyckte lät som himmelriket..För jag hade ju inte duschat på dagar..Och jag tyckte jag stank..Så hon skred till verket..Slangen i näsan usch ja...haha..Ta ett djupt andetag och andas ut sa hon..Så jag drog in luft för kung och fosterland..och VIPS så drog hon ur slangen..haha..Det var lite äckligt och jag kväljde mig NÄSTAN..men en gång Viking...alltid VIKING:.haha..Sen var det dränet..Minns inte att det kändes heller..Sen fick hon upp mig på en dusch stol..tror jag..Eller gick jag..Kommer inte ihåg det riktigt..In i badrummet..Och så sänkte hon ner mig i vattnet..Det var det härligaste bad jag någonsin har haft. Jag badar inte ofta..Utan duschar hellre..Men just DET badet kommer jag alltid att minnas tror jag..Fick tvättat mig ordentligt och tvättat håret och så var det dags att torkas.Det fick jag hjälp med för man var ju lite ostadig på fötterna. Sen fick jag på mig mitt eget nattlinne..Storlek small..haha..Har jag aldrig haft.Men jag tappade faktiskt 15 kilo på den tiden jag hade all vätskan i magen..Det var väl en månad ungefär. Detta tjusiga nattlinne är rosa..har det ännu..men inte på mig..fniss..Och så stapplade jag tillbaka till sängen med "min"sköterskas hjälp.Kan inte minnas namnet på henne..Men jag minns nu att ordet jag sökte häromdagen på "plåstret".Oredet är KOMPRESS..haha.Hur go är hjärnan ibland då eller.!!!..Så jag fick komma tillbaka till min goa säng..Eller min säng ialla fall..Och satte mig där tillrätta..och jag fick öppnat denna lilla juicepaket jag fick dagen innan.:och jag drack ..men det var lite skarpt..haha..Fattade ju inte att jag skulle späda ut den..haha..Det var personal byte så kvällssköterskan kom in..Och jag började må så himla illa..Jag spyr tänkte jag..Hade ju inget att göra denna "trevliga" sysselsättning i..Så jag tog den lilla svarta skräppåsen som hängde på sängbordet..och så bad jag den unga tjejen ringa på sköterskan..haha..Och jag spydde..usch ja..på mitt fina rosa nattlinne och jag lutade mig så det kom ut på golvet..För jag VILLE ha mitt nattlinne..Ja milde tid..Sköterskan kom och sa ..."det luktar ananas"..HAHAHAHA...Ja sa jag ..jag har druckit det.:Och så visade jag henne paketet.:Ett sånt där litet tetrapak..Och fick klart för mig att det skulle spädas ut..fniss..Sköterskan kom och fick städa upp mitt tilltag..och bytt nattlinne på mig..Fick återigen duga med sjukhusets..Dom är ju fina..haha..Sen efter en bra stund kom hon tillbaka..och sa att dom skulle flytta mig in på enskild sal..NÄ..sa jag..det vill jag inte..Jo sa hon ...det SKA du..haha..Förklaringen var att det hade börjat härja vinterkräksjukan på avd. Och dom visste inte om det var det jag hade fått..Och var det INTE det så ville dom inte ha mig på stor sal..för jag var så nyop. Och spred det sig till vår stora sal så skulle det vara olyckligt..Och snart så såg jag ju fördelen med det ..Jag fick egen toa på rummet..haha.:Men ingen dusch.Och jag kunde ha tänt lampan och titta på tv utan att störa någon.:och jag kunde nog sova lättare utan att bli störd också för den delen.Så ..flytt fick det bli..Hamnade utanför sköterke exp.som är en lång disk...men längst in i hörnet..Men jag hade koll på både sköterskor och läkare där ifrån.haha..Så det var inte så illa trots allt..NU slutar jag för idag..Återkommer imorgon..OM jag inte hamnar på sjukan då.Men är jag borta så vet ni som sagt varför. Lägger upp ytterligar en bild från den pyttelilla trädgården..Eller det som ska bli en trädgård. Till nästa gång...njut av livet..Kram/Lena

sjukhuset???

Hej på er..Skriver bara lite kort just nu..Jag mår så dåligt idag.Så jag tror jag har en infektion.Väntar på samtal från min läkare. Så kanske jag måste åka in.Och då blir det inget inlägg..Vet inte om jag kan använda datorn på sjukhuset.Men om så är fallet skriver jag givetvis om jag har orken. Till nästa gång ...njut av livet..KRam /Lena

fortsättning på min cancer och jag

Hej igen. Vill tala om att jag inte skriver någon kommentar till de kommetarer jag får här..Men jag har svarat er som skrivit kommentarer.Vill ni läsa får ni kolla i kommentarer..Vill också på detta sätt tacka er för att ni hittar hit. Ni är alla varmt välkomna..Och Anne..måste nämna dig..du är SÅ stark.Allt gott till dig..Kram..

Bilden ovan tog jag igår..från vår pyttelilla trädgård..Käre gubben håller ju på där..Och dessa fina små penseér har jag i keramik krukor..och tro det eller ej..men dom växer och blommar igen..Helt fantastiskt..Ska nu fortsätta min berättelse:

Opererades ju på onsdag den 10 januari 2007..Efter en natt på IVA så kom jag så upp på avd.14..som är en gyn.avd.Vet dock ej om det är en avd."bara"för cancerpatienter eller ej..Men det spelar ingen roll. Jag låg ju på IVA och jag minns att jag blev så himla upprörd för jag fick höra att dom skulle skicka mig tillbaka till avd.14..haha.Jag tror nog att det mest var i mitt sinne..För man var ju ganska påverkad av morfinet..Men jag tyckte och trodde väl i min dimma som jag trots allt hade att jag inte kunde klara av det..Jag tror jag sa det också...Vem ska hjälpa mig där..För jag kunde ju inte ta mig ur sängen eller tvätta mig eller nåt..haha..Så inte vet jag om dom blev trötta på mig eller inte..Men det bryr man sig föga om i detta läget som då var..haha..Fram på em.flyttades jag upp på avd14.som för övrigt är en fin avd. Hamnade på en stor sal igen..Låg ju på den avd.dagen innan op. Men på en annan sal. Här var det en sex sängars sal. MIns inte så mycket av den första dagen. Hade slangen i näsan..fy för den lede..haha..Och var vaken och sov om vartannat.Dessa medicine studenter skulle kolla upp mig också..Nja..EN av dom frågade om HAN fick kolla upp mig..Så varje dag kom han in och frågade hur jag mådde..Han började redan dagen INNAN op. Och frågade då hur jag mår och hur ont jag har på en skala från ett till tio...Ett är bra..och tio sämsta tänkbara..haha::Jaja..I min enfald så svarade jag ju när han frågade om han fick följa mig ..ja det är klart du får..det är ju bra för vetenskapen också..fniss..Och denne lite försynte blyge unge man kom till min säng när jag kom till avd14..och frågade hur jag mådde på en skala från ett till tio....Jag fick ju svara tio...men helst hade jag väl velat säga 4000..eller nåt sånt..För inte mådde man så bra inte..Jag har LITE dålig koll på om jag VERKLIGEN kom tillbaka till avd.dagen efter op.eller om det tog en dag till..Jag vet inte ärligt talat..Men det gör ju varken från eller till i historien ..(tror jag..hahaha..)Jag vet dock att när jag väl var på avd. så kom "min" sköterska och malde på mig.."Du måste sitta upp..du måste ta dig upp..du kan få en infektion om du bara ligger.."..Menat då att kunde få problem med andning och "bronkitis" antar jag.Men jag orkade inte ta mig ur sängen för att sitta i en stol bredvid sängen när jag helst hade velat ligga hela tiden.Men dum som man är och slår ifrån sig att man känner sin kropp så vart jag ju minst sagt "sketarädd" som vi säger på västgötska..Så jag satt en stund i stolen..Sen flyttade jag sakta men säkert över till sängen..och tittade på tv..och reste huvudändan på sängen så jag satt upp..Och tro mig eller ej..så sov jag nästan också den natten..Inte riktigt rätt upp men nästan..Det är inte klokt alltså hur hjärnan tar in saker..haha..

På fredagen tvättades jag igen då..i sängen..Inte att rekomendera..men skönt när du inte har något annat val..Men "ren"tycker jag inte jag känner mig..Sen fram på dagen kom min "tjusige" och goe kirurg..eller konsult Mr.Najk..Han är indier..SÅ SNYGG:.och så gullig och medkännande.Han talade om att han hade tömt mig på 7.5 liter vätska..VA!!!!Vad säger man om det då´???Inte konstigt jag såg ut som om jag var gravid eller..Han sa då också att jag behöver ha cellgift för jag hade cancer på ytan av levern..osv..som doktor Nick sagt dagen innan.. Detta var tänkt att starta efter att jag läkt efter min op. Han trodde det kunde ta tre-fyra veckor. Jag skulle få sex behandlingar..Det trodde han skulle räcka.Jag vet att jag frågade honom när jag kom dit innan op. hur stor chans jag har att överleva..Han sa att 80% överlever..MEN många får problem efter ett tag..Men jag frågade inte hur mitt läge är. För jag antar att han menade att man har DEN chansen OM det upptäckts tidigt och inte spritt sig så som min cancer har gjort. Jag är intresserad av att veta...men samtidigt vågar jag inte fråga.Och med den övertygelsen jag har från att ha läst boken THE SECRET så lämnar jag till läkarna vad dom kan göra..Sen får min kropp och jag göra resten för att helas. Vi har så mycket inom oss som kan läka oss..Nyligen läste jag också en artikel där det stod att cancer kan hejdas/botas genom att man tar läkemedlet Tagamet..som är en medicin för magkatarr..Jag ska se om jag själv kan få tag i den medicinen..Kolla in http://www.second-opinions.co.uk/.. Där finns ett index med bla. cancer..Det är inte vilken medicin som helst som hjälper..utan den ska innehålla cemetidine. Det är tydligen det verksamma i den här historien. Nu kära vänner..slutar jag för idag..Men jag är tillbaka imorgon..Till dess njut av livet..Kram/Lena

Min cancer och jag

Hej igen. Ja nu ska jag alltså skriva här i fortsättningen.För er som inte känner mig eller har varit här förut så vill jag bara tala om att jag från och med idag söndag den 31/8 fortsätter min blogg här istället för på blogg.se. Där finns alla andra inlägg kvar ett tag till om ni vill läsa dom Då får ni kolla in http://www.turnip.blogg.se/.

Idag tänkte jag skriva lite bakgrund om mig och berätta lite om min cancer.

Under hösten 2006 flyttade vi...(käre gubben ) och jag hit till Newbiggin by the sea i Nordöstra England. Han är född här uppe..Vi bodde på Gran Canaria och hade väl bott där ännu om det inte hade varit för att han under hösten det året fick cancer i tarmen.Så den bästa lösningen var att komma hit. Vilket jag idag håller med om. Han opererades i nov 2006 och var ut från sjukhuset i slutet av månaden.Ja han låg bara inne i drygt en vecka. Under december så började min mage svälla upp av en oförklarlig anledning. Var till doktorn som trodde det kunde vara förstoppning pga den jobbiga situationen vi hade haft med flytt osv. Vi bodde på båt och den skulle säljas och tömmas på saker...och vi hade två katter som skulle förberedas för införsel till UK..Vilket bara det inte är det lättaste..I alla fall.:Denna kvinnliga doktor gav mig medicin mot förstoppning.Men inget hjälpte..Och på bara två veckor såg jag ut som om jag var med barn i kanske 6-7 månaden.Och då stod julen nästan och bankade på dörren..Så jag tänkte jag får försöka över jul..Jag kunde inte äta för det var liksom inte plats för det..Det är väl första gången i mitt liv som jag har vägra äta..*ler*--Men på annandagen fick jag åka in akut för då orkade jag inte längre.Jag hade inte ont eller så.Men det var så jobbigt att inte kunna sitta upp eller att äta eller knyta skor eller vad det nu var som skulle göras.En läkare med ett helt lag av unga medicine studerande kom till mig..Läkaren knackade på ena sidan av magen och kunde höra hur det skvalpade..Sen var det de unga studenternas tur att knacka på..fniss..Så jag blev inlagd på avd.16 tror jag det var..Det var för övrigt där jag träffade min vän Thelma som jag har nämnt i min andra blogg..HOn var inte heller så pigg och alert vid det tillfället. Den 28 december kom så en gynekolog till sängen där jag låg och drog för draperit och kände i underlivet..Jaha sa han helt sonika..Det är en tumör..VA!!!!!!!!!!!!!! I min vildaste fantasi hade jag ALDRIG tänkt så långt..Och då ska ni veta att i min släkt på min mammas sida har nästan alla dött av cancer..Men inte trodde jag det var något sådant..Jag hade ju inte ont eller något.Nu en varning..jag SLARVADE med cellprov i många år..GÖR ALDRIG DET kvinnor och tjejer. Då kanske ni hamnar där jag är nu..

Nu var det ju jultider..Men så fort som möjligt efter helgerna skulle jag opereras. Jag låg på sjukhuset i Wansbeck..det är själva kommunen jag bor i .Men innan jag kunde opereras fick jag åka ambulans till sjukhuset i Gateshead..Queen Elizabeth's sjukhus heter det.Jag kunde inte sitta upp..Dit fick jag åka i början av Januari för att prata med kirurgen..Eller konsulten..Mr.Najk. En underbart vacker och medkännande person.Som sen visade sig vara en av de bästa i landet.Men det hade ju inte jag någon aning om..haha..Hade ju knappt varit här två månader och inte går man och tittar på vem som är den bäste läkaren om man inte behöver..Vi pratade och han talade om att han skulle operera mig den 10 januari. Så fick det bli. Fick så åka tillbaka till Wansbeck en vecka. Tisdagen den 9 Januari kom och jag fick tranporteras till Gateshead. Jag intstallerades i ett rum med några damer..Äldre damer.Varav flertalet var lite dementa. Men jag fic god kontakt med min sänggranne. Jag kunde inte sova under natten trots att jag hade fått starka sömntabletter för att inte oroas. Men när morgonen kom så var jag ännu vaken.."Min" sköterska kom och ville jag skulle duscha och frågade om jag behövde hjälp med att raka av håret i de nedre regionerna..hahah...sa jag..NÄÄÄÄ...det kan jag allt göra själv...Men tror ni att jag kunde det eller`???NÄÄÄÄ...för jag kunde inte nå dit..Så jag fick vackert krypa till korset och be den snälla sköterskan att hjälpa mig ändå..Det var inte så besvärligt att be om hjälp heller för den delen.Sen fick jag ytterligare en tablett för att lugna mig.Och från det ögonblicket har jag ingen aning om något alls förrän på natten när jag vaknade på IVA..haha..Då var hela operationen över och klar.FRUKTANSVÄRT törstig var jag minns jag..Och jag hade en slang nerkörd i halsen..Det var för jäkligt rent ut sagt. Ringde på sköterskan och bad om vatten.:Fick ju inte dricka förstås..Jag minns att jag frågade om hon kunde ta en bomullstuss och doppa i vatten så jag kunde få suga av det då..Så vet jag att jag gjorde med min mamma innan hon dog. Och detta gick bra..Så jag fick ialla fall "blött" upp munnen lite så det inte var som en hel öken därinne..Hade en morfin pump som jag kunde använda hur ofta jag ville. Vet att när jag låg där så kunde jag inte somna om igen.Trots morfin och trötthet. För det var så mycket väsen runt om. Och jag är i normala fall fruktansvärt lättväckt. Och det blev ju inte bättre av alla ljud. Men nog hade jag trott jag skulle somna igen med hjälp av morfinet och allt::Men inte då.inte jag..Sen minns jag när dagpersonalen kom och den sköterskan där var så hurtig men gullig.Hon skulle ju tvätta mig för hur man än mår så ska det tvättas ..I och för sig så är det ju skönt.Men inte just då.Jag hade ett lång sånt där vitt plåster på magen.Det är lögn jag kommer på vad det heter.Ser ut som gasbinda med tejp som ett plåter.Inte servett..fast det dyker upp hela tiden..Steril..???????? Det tog denna hurtbulle av med ett ryck..och då såg jag att hela magen ner var ett 30 cm långt sår..Ihopsatt med klamrar..usch och fy...Så tvättade hon mig och jag fick borsta tänder..Härligt.Men inte satte hon på någon ny sådan där plåster lapp::NÄÄÄ det skulle vara utan något alls..Fram på dagen kom en av läkarna som tydligen varit med på op.Han är från Grekland och heter Nick kommer jag ihåg.Han tog även mot mig när jag kom dagen innan op.och berättade vad som skulle ske. Denne man berättade för mig att dom hade hittat cancer i livmodern..i äggstockar äggledare..på tarmkäxet..och på mjälten...Så det hade dom tagit bort. Vad jag inte fick veta då var att jag också hade cancer på leverytan..på diafragman..och på två andra ställen som jag inte kommer ihåg. Det fick jag reda på av en tillfällighet samma dag när en ung läkare kom förbi och pratade med mig och nämnde det.:Då blev jag upprörd och Dr.Nick fick komma tillbaka igen. Så han förklarade att det var så..Nu mina vänner slutar jag för idag.Tänkte skriva fortsättningen imorgon..Änglarna som syns ovan..Dom har jag lagt in för att sådana syr jag idag..Och dom kostar 150 kronor..och då ger jag en del till cancerforkning och en del för portot och material. Dessa svart-vita ska jag ta med till sjukhuset nästa vecka.För dom har fotbollslaget Newcastles färger. Annars syr jag änglar med kjolar och byor...några harar har jag gjort och några stranddamer. Det är bra för mig att hålla hjärnan igång..Och bra att cancerforskningen får in pengar..Så jag har alltså sytt så många änglar att jag ger pengar till cancerfonden både här i UK och hemma i Sverige. Det är över 40 stycken på bara några månader.Tror jag började i maj. För dom som ev. är intresserade får vi lita på varandra.Den som EV.vill beställa kan maila mig så hör jag av mig med vidare instruktioner.Jag kommer också TROR jag att ha annonser inlagda här på sidan under varje inlägg..Det skulle glädja mig om ni som läser kan ta och klicka på dessa annonser och kika in där.:För på så sätt kan jag få mer pengar..Och då kan jag ge ännu mer till forskningen hade jag tänkt. Till nästa gång..njut av livet..Kram /Lena

Försöker få in några bilder på haren och baddamerna bla.

ny blogg

Hej på er igen..Ja nu ska vi se om jag kan få till det här på den nya bloggen. Tror kanske att det kan vara lättare för mig att ändra utseende på bloggen här.Men jag är inte säker.Jag vet inte heller om det går att få med mig mina inlägg från den andra bloggen. Men det ger sig. Just nu är jag inte så noga med det.Ska kolla det lite senare tänkte jag. Det vore ju för all del kul om det fungerar. Min dag idag har varit rätt ok.Sov bättre i natt som tur är.Och utan hjälp.Men jag var ändå vaken till över tre för jag höll på med datorn och att försöka ändra utseendet på den andra bloggen.Men jag fick det inte att fungera.Så det är väl mest därför jag vill se om det är lättare här..

Kom mig upp strax före nio..Och gjorde det gamla vanliga som händer varje morgon..Moggie mat..sen Marmite en slick..sen kaviar en dutt.Det är HANS frukost..Sen är det då dags för min egen frukost. Så den åt jag framför tv-n i lugn och ro. Foss sov som vanligt sin Törnrosa sömn till ca halv elva. Själv kom jag igång med att städa rätt så bra..Men jag har inte gjort klart allt..Jag har så in i Nordens ont i bålen.Jag vet inte om det är från den vådliga promenaden i tisdags eller om det är från behandlingen.Jag är nu på den 9 dagen efter behandlingen och är väl kanske som svagast just nu.Fast jag har ju som sagt var haft tur och inte varit så svag. Men hela bålen är öm idag.Hoppas ju det är från musklerna.Får ont i leder och musker några dagar efter behandling.Men inte så här.Det känns som ett sår liksom..Så jag har tagit det lugnt hela em.Det är lika bra det..Min vän V är här igen från London.Ja inte här hos mig men i sin husvagn. Hon kom idag och stannar en vecka-tio dagar igen. Hon är så himla gullig. Så hon sms-ade tidigare idag.Så är jag på G imorgon så hörs vi av då. Annars får det bli en annan dag när jag är mer alert. För övrigt har det inte hänt så mycket här i dag i och med att jag inte har tagit mig ut..Om en kort stund ska jag ringa min vän hemma i Sverige. Hon är inte hemma under helgerna utan brukar hjälpa sin bror och sin mamma med gården.Då brukar jag slå en signal ibland på lördagskvällen. Normalt mejlar vi varandra varje dag annars..Hon är go som gull. Kallar mig för Knastrollet..haha..Ja jag kallar henne för Skogstokan.För jag menar..lite ordning får det väl vara på torpet eller.Hon kan inte kalla mig vad som helst utan att få lite tillbaka tycker jag..hahaha...Jag skojar..Hon har varit mycket hjälpsam mot mig.Det uppskattar jag väldigt mycket..Så jag försöker hjälpa henne så mycket jag kan från min sida också..Nu ska jag lägga ut detta inlägg och se hur det blir.Men jag är väl tillbaka imorgon igen..TIll dess..njut av livet..Kram/Lena