Del 4 av min cancer och jag

Hej igen..Här ovan ser ni vart jag håller hus för tillfället och den mesta tiden när jag skriver mina inlägg. Kära gubben började läsa bloggen igår ..Har ju satt in en translator så han kan läsa.Och han sa att översättningen är så dålig. Så jag får väl ta och läsa bloggen på engelska en dag..Fick äntligen in en fin bakgrund jag sett ..Men deras logga sitter ju mitt i bloggrubriken..haha..Hoppas jag kan fixa det senare..Ska till vårdcentralen nu i em.kl 15,40.För att se om jag har en infektion eller ej. Fick ta en illamående tablett idag..Och illamåendet är borta. Men jag kan inte förstå att jag 13 dagar efter behandlingen kan må illa.Kanske är det vanligt men inte för mig.

Nu till fortsättningen på denna "thriller" jag har börjat på:

Jag blev som sagt flyttad till egen "kuppe"..(sal)..Allt eftersom dagarna gick så kände jag mig ju piggare. Fick ännu svara den blyge försynte unge man om hur jag mådde på en skala från ett till tio..Och den gick ju gradvis neråt ..lyckligtvis. Försökte också "motionera" så gott det gick. DVS..jag gick runt avdelningen som gick som en fyrkant. Så jag både började och slutade inne i mitt hörn. I början gick jag en runde eller två på fm. Sen vilade jag..Sen allteftersom då så gick jag ganska raskt runt där..Vilket fick till följd att det blev ganska tråkigt att komma tillbaka till mitt rum. Så jag gick runt och runt..Det kunde bli en massa vändor under en dag. Någon gång gick jag ut och ner i trappan.Men det var inte så ofta för det var ju i Januari. Och det var inte varmt precis. Käre gubben och Ian kom och hälsade på varannan dag. Det är ju en bit längre att åka till Gateshead än till Newcastle där jag får behandlingar. Och vid det tillfället hade vi igen bil heller ..Vi fick förlita oss på att Ian kunde ställa upp. Det har han gjort hela tiden.Men nu har vi egen bil så han behöver inte komma så ofta och köra oss hit och dit. När jag låg där på avd. så tilldelades jag också en sk.MacMIllan sköterska. Tror det är lite som en palliativ sköterska eller nåt. Vet inte riktigt om dom kan hjälpa med det medicinska.Men för prat och praktiska grejor osv. Min hette Helen.:Det kommer jag ihåg. En av de första dagarna efter att jag installerat mig i min egen svit så kom hon in och vi pratade..Och då grät jag helt plötsligt. För då hade tankarna vandrat runt en hel del..Så jag minns att jag sa "jag vill inte dö"..Och tro mig eller ej..Det var säkert inte lätt för henne heller..Men någon tröst eller fina ord minns jag inte att hon uttryckte..haha..Det är ju dessa tankar som vi alla har någon eller varje dag..Jag menar vi som drabbats av cancer antar jag. Jag minns också att vi pratade om Paulo Coelho..en författare med bra böcker för övrigt. Jag har en dagbok med citat från hans böcker.:Och den såg Helen på mitt sängbord. Så hon berättade att hon hade läst en bok av honom också. Heter den pilgrimmen eller nåt sånt.Minns inte.Har börjat läsa den på norska en gång när vi bodde i Mogan. Ja dagarna gick där på sjukan och min hemresa närmade sig så sakta. En dag kom en av sköterskorna och sa att imorgon får du åka hem. Så vi får ta dina stygn idag. Och jag blev så himla "sketarädder" för det helt enkelt. För jag tyckte det såg så himla äckligt ut med dessa klämmor istället för riktiga stygn..NÄ..jag vill inte sa jag som en liten bortskämd unge..Men det gör inte ont så sköterksan..Nä vi kan väl vänta tills imorgon istället..Så det gjorde vi..fniss..Den kvällen kom käre gubben och Ian och hälsade på..Och fick ta med sig en del saker hem.Jag hade ju hunnit ligga på sjukhus ett tag och hade samlat på mig massor. Så det var bra att få iväg det då. Dagen för hemfärd kom och jag var uppe ganska tidigt. Ut och duschade och frukost och så morgonrond med alla doktorer och sköterskor. Såg inte till den underbare Mr Najk under ronderna.Det var för det mesta Dr.Nick.Men han var lika bra som läkare. Men Mr Najk var allt bra mycket finare att vila ögonen på..fniss..Ja man tycker ju om att titta på saker som tilltalar ögat eller???*ler*

Sen frampå förmiddagen när alla bestyr var överståndna så kom då sköterskan och ville klippa bort klämmorna..Och jag blev illamående bara av tanken..SÅÅÅÅ löjligt..Hon tog fram tången och jag fick ligga på sängen och hon pratade och rätt som det var så det gjort utan att jag visste något alls..hahah:SÅÅÅÅÅ kan det gå när man skapar sig galen för något som inte ens är jobbigt. Fick jag för det.Nu var jag i det närmaste klar för hemgång.SKulle bara invänta ambulans..Ja inte en sådan som man ligger ner..Utan transport då..Men dom kallade det ambulans ändå. Då upptäcker jag att jag har inga skor..Och regnet ÖSER ner. Jag väntade och väntade på att skjutsen skulle komma..Men ännu vid tvåtiden på dagen hade ingen kommit..Så jag tänkte nu struntar jag i det här.:Så jag intog ryggläge och tittade på tv. Nästa sak jag minns är att någon står i rummet och säger.."din skjuts är här"..Så där hade jag sussat skönt en stund..Men nu fick jag ta mig upp och göra mig klar.Jag var klar men samla ihop det resterande..Jag har inga skor sa jag..Men han tog mig i en rullstol ändå ..Så mina tofflor och mina fötter klarade sig från vätan. Sen tog jag mig upp i ambulansen. En sådan där typ minibuss som dom kör runt folk i.Det var bara jag som skulle med. Han körde iväg..Och jösses vad det skumpade och hoppade..Och inte körde han lugnt heller för den delen.Så jag fick faktiskt be honom att ta det lugnt för jag är nyop. och det gör ont när han kör i alla hålor och alla gupp han kunde uppbringa..Åtminstone kändes det så..Men klockan var över fyra så han ville väl hem kan tänka. Så lång tid tog det alltså innan han kom ..Sen tog det en rätt bra stund att nå Cramlington där vi då bodde.För vi hamnade ju rätt i rusningstrafiken. Jag fick åka hem den 18 Januari.Då hade jag legat inne sen den 26 dec. Så det var rätt skönt att äntligen få sätta fötterna i sitt "egna" hem igen.Även om vi hyrde det. Nu har jag skrivit nog för idag.Återkommer imorgon ..Förhoppningsvis. Till dess...njut av livet..Kram/Lena