Hej på er, vet inte om det är många av er som e ute och läser, men skriver ändå. Här går livet vidare, kom hem för 1 vecka sedan från kanarieöarana fick 50 års present av maken att fira detta där nere, samma dag jag fyllde 19:e okt hade vi 30 årig bröllopsdag, Kristian Lenas store son va med min dotter och massa andra folk, b.l.a folk som åkt från Stockholm, mycket trevligt hade vi men något som saknas, ni vet vad jag menar men tror nog hon va med på en liten hörna, hon kan ju inte missa lilla systers 50 års dag eller vad tror ni? I alla fall hade vi jätte fint väder och värme, men man känner hela tiden något som saknas, hon va den sista i vår familj som gick bort, jag har ju min halvsyster som jag också älskar men hon e ju inte uppväxt med mig o Lena. Vår familj bestod av Lena vår bror, dog också 52 år gammal i malignt melanom år 2000, vår mamma dogg 99 i mars i bukspottkörtel cancer och nu då Lena bara 52 år man kan undra vad som kommer här näst, lyssnar mycket på Lenas cd och det hjälper även om jag gråter men man behöver nog det. Sanningen har nog även hunnit upp pojkarna jonni e rastlös vill det ska hända något hela tiden, men det är väl så när allt lugnat sig, då gör sig sorgen på mind. Ja så mycket mer har jag väl inte skriva just nu. Ta vara på livet man har bara ett kram till er alla från lilla syster Marie