onsdag 24 juni 2009

Hej alla mammas underbara bloggvänner

Hej på er allihop. Börjar med att säga att dom två utlovade låtarna finns i inlägget under detta. Det blir långt och kanske inte så roligt för alla att läsa. Lite tack till alla som hjälp oss. Som ni nu vet så traskade mamma vidare tidigt i tisdags morse. Hon kämpade (envist,som vanligt hehe) emot i några timmar innan hon släppte taget. Hon var i stort sett väldigt lugn hela tiden, vilket var skönt. Jag, Piba eller Christian som jag egentligen heter men nästan ingen säger längre, och lillebror Johnnie var med henne från strax innan fyra på eftermiddagen. Trodde inte att vi skulle klara att vara med hela vägen men det känns enormt skönt att vi gjorde det i efterhand. Jag vet att moster Marie säkert hade velat, men kände att hon inte orkade vara med hade klarat det också. Hon är nämligen något starkare och, tro det eller ej, klokare än hon tror många gånger haha. Moster Britt-Marie hade också velat vara med, men man kan inte vara överallt samtidigt. Jag och lillebror vet att mamma kände er på plats ändå. Bara så ni vet kära mostrar. Vi hade ju dessutom våran extramamma Barbro med oss. Känslan jag har just nu är lite underlig. Vi vet ju att hon sitter och tittar på oss där uppe. Hon har vår mormor Lilly, morbror Sven-Erik och moster Maries båda hundar Alex och Bobo med sig. Hon har säkert ett gäng till runt sig men det är dom släktingarna jag vet som har koll på oss som är kvar. Så vi inte hittar på för mycket jävelskap haha. Känslan jag har är bra, efter rådande omständigheter. Klart att man känner en stor sorg och saknad efter mamma, men ändå inte så jobbigt som jag trodde jag skulle ha det. Lillebror känner väl lite som jag. Vi är ganska olika till sättet. Saknaden är givetvis obeskrivlig för oss och alla andra. Men vi tar oss friheten att sakna henne mest för hon var ju mamma ändå haha. Egentligen är varken jag eller Johnnie bloggfantaster. Vi tycker det har blivit lite som alla dokusåpor. Sen finns det ju ett antal fler bloggar än blondin-bella givetvis haha. Jag har väl läst morsans blogg lite då och då under tiden hon har skrivit. Ni som har hängt med har väl sett en kommentar från mig emellanåt. Lillebror Johnnie är stor bloggmotståndare. Av princip som morsan hade sagt hihi. Han har under dom sista veckorna när mamma varit på NÄL och Hospice Gabriel dock läst hennes blogg. Vi har väl egentligen inte förstått hur mycket hon har hjälpt och stöttat många av er här på bloggen. Vi vet även att ni alla har hjälp och stöttat henne i hennes egen kamp. Vi får erkänna att vi är väldigt stolta över vår lilla mamma för detta. Vi (jag och Johnnie) har pratat lite om att försöka skriva här på bloggen ett tag. Kommer väl inte bli lika mycket som tanten med bilder och grejor. Vi har lite känslan av ni kanske kan hjälpa oss lika mycket som ni hjälpte mamma. Nu börjar det bli långt och tråkigt haha. Vad vi vill ha sagt egentligen är att vi vill tacka för stöd och uppmuntran till oss ALLA närstående till Lena. Otroligt, fantastiskt, sanslöst mycket tack. Bästa orden vi kan komma på haha. Så har vi ju dom närmaste också. Eller närmaste och närmaste. Ni bloggare kom väl varandra nära ni med misstänker jag hehe. Några tack till dom vi kommer på. Ursäkta om vi glömmer någon. Ring bara så lägger vi in er också haha. Yvonnorna. Finns ju två=). Lisa, Sandra, Gusten o Fia, Siwert o Sofia med barnen Lukas och Lisette, Stefan och Johanna, Fredrik och Linda, Carlsberg, Gök, Svensson, Tengeland. Från Gusten och frammåt är det våra kompisar som stöttat oss och pratat och ringt. Sen är det några till som behöver stora kramen. Börjar med släkten. Lätt att ta för givet men. Moster Britt-Marie. Ta det nu lugnt haha. Hon har ju gubben Lars och kusinerna Mikael och Maria. Tack för att ni lånat ut moster ett tag. Marie och skojsvågern som mamma kallade honom. Själv kallar jag honom Benny Bula numer. Kolla magen ser ni varför haha. Sofia,Anders Alexander och Timmy, Jocke, Lena, Klara och Ellen, Mikael Linda och Felicia. Tack för sms och samtal. Släkten är alltid där. Sen vill vi tacka några särskilt. Alltid svårt att särskilja men men. Elsy, Göran och Barbro. TACK.Tror det räcker så Tack allihop. Om vi har glömt någon så är det inte meningen=) Dom har ju alltid slutat med ett budskap. Vi tar ett gammalt beprövat. Det är bara bryta ihop och komma igen. Johnnie och Piba

9 kommentarer:

strömmas sida sa...

Tänk vilken otroligt härlig familj hon har och vilket stöd hon har haft av er och som ni säkert också har nu
av varandra. Inte alla förunnat.

Jag har inte följt med här så länge.
Men tittat in nu och då och lämnat
en hälsning och förundrats av hennes
kampvilja och härliga humör. Ni söner
har säkert fått er slev av dom
gåvorna också *ler*.

Det kan ju vara lite läskigt att
vaka vid någon kärs dödsbädd. Men det brukar man inte ångra efteråt.

Mina tankar till er alla.

strömma

Anonym sa...

Jag kan bara hålla med föregående bloggare, vad underbart det måste ha varit för Lena att ha haft er nära ända till slutet. Har precis lyssnat på Lenas musik och oj vilken härlig röst hon hade. Jag hoppas att ni fortsätter att stötta varann för det kommer säkert att behövas, saknaden blir ju så stor. Ja Lena har verkligen gett oss mycket genom sitt bloggande, Man har fått många goa skratt emellanåt. Jag har bara träffat Lena en gång på NÄL men det kändes som om vi känt varandra länge och det bara genom bloggen. Jag hoppas hon sitter där uppe och bara mår bra, inte har ont, sjunger och spelar och skrattar. Ta hand om er allihop. Kramar Aneth

Ia sa...

Jag hittade Lenas blogg för ca 10 månader sen av en ren slump, men blev genast fast....:))
Som alla andra oxå skriver, så hade hon ett härligt humör och en otrolig kampvilja.
Mot den förbaskade cancern räckte det inte, men hon levde iaf fullt ut hela tiden och njöt av alla små glädjeämnen....
Vi kommer alla att sakna henne, men vi inser att det var skönt för henne att få vila nu.
Ni anhöriga och alla hennes nära vänner, har varit ett otroligt stöd för henne....det förstod man av vad hon skrev.Hon var aldrig ensam.
Det var roligt att läsa, att ni kommer att uppdatera oss ibland...det ser vi fram emot.
Ta hand om er....kram Ia

Marie sa...

Hej på er på er pojkar, har precis läst ert inlägg, ni e allt för goa ändå. Ja kanske som ni säger att jag fixat vara med när man tänker på det så här i efterhand, men klok det vete sjutton om jag e, men tack för det. Som ni vet finns vi ju här för er, som vi alltid gjort, vi e ju inte så långt borta för er och talas vid i tel gör vi ju flera gånger om dagen, och ni vet det att detta fixar vi allt, det hade Lena velat, vi skulle ju glädjas över att hon levt istället för att tänka på det tråkiga sa hon ju, och så får vi försöka tänka.
Kram från moster Marie
ringer senare

Anonym sa...

Hej på er!
Ville bara säga att ni har gjort ett underbart jobb i att stötta er mamma och att få henne känna sig älskad! Det var inte bara av hemlängtan mamma åkte hem till Sverige igen, men hon saknade er och ni har verkligen gjort allt för henne. Så ska ni tänka när längtan efter henne kommer över er. I början känns det nästan skönt när någon man älskar som lidit så oerhört dör, för personen har slutat lida och cancerns lidande är fruktansvärd. I framtiden kommer ni att sakna henne och märka att hon inte finns kvar och då ska ni tänka på detta: Ni var med henne och höll henne i handen hela tiden! Hon var inte ensam och hon var inte rädd.

Er mamma var en fantastisk kvinna. Oj, vad hon har stöttat mig i mina problem här i Rom. Jag vågade inte lämna min man, som misshandlade både mig och barnen psykiskt. Vi bodde med hans mamma och led fruktansvärt. Jag hade varken råd eller mod att ta mig därifrån, men många vänner, och bland dem er fantastiska mamma,stöttade mig oerhört. Vi brevväxlade och jag skulle så gärna ha velat träffa henne nu när jag är fri och kan åka till Sverige. Tack killar! Tack för att ni höll henne i handen och inte lämnade henne ensam. Jag ska alltid minnas er mamma.
tusen kramar
Annika

Anonym sa...

Skönt att ni som finns kvar ändå mår ok...Imorrn ska min mamma opereras i kärlen kring hjärtat...hon har en av lenas änglar hemma hos sig...jag tror att denna ängel och även Lena-ängeln vakar över henne..å det e jag tacksam för...ha det gott...
Maria-coconut

Anne sa...

Oj vilken kvinna! Oj vilken röst! Oj vilken support hon har haft av er i familjen! Oj Oj Oj...
Har själv varit borta men förstod nog vad som skulle ha hänt när jag kom hem igen...
Underbara Lena - du har fått frid, du som alltid hade ett gott råd eller ett uppmuntrande råd till mig. Du hade ett stort och gott hjärta och jag kommer alltid att bära dig med mig...
Till alla i familjen - tack för att ni fortsätter att skriva och jag hoppas att ni oxå kan finna ro mitt i allt.

För mig känns det så tomt så jag förstår vad ni genomgår.

Mina varmaste tankar till er....

Lena, vi ses igen....

kram Skåne Anne

Anonym sa...

Hej! jag måste bara säga att det är så tomt efter dig Lena. Hoppas att du har det bra där du är....Kramar Aneth

cina sa...

Många tankar till er alla i Familjen..
Och till dig Lena ..hoppas du har det fridfullt nu och slipper alla smärtor.
Kram från din bloggvän Cina.
jag är nu på Gc..