Hej på er, vet inte om det är många av er som e ute och läser, men skriver ändå. Här går livet vidare, kom hem för 1 vecka sedan från kanarieöarana fick 50 års present av maken att fira detta där nere, samma dag jag fyllde 19:e okt hade vi 30 årig bröllopsdag, Kristian Lenas store son va med min dotter och massa andra folk, b.l.a folk som åkt från Stockholm, mycket trevligt hade vi men något som saknas, ni vet vad jag menar men tror nog hon va med på en liten hörna, hon kan ju inte missa lilla systers 50 års dag eller vad tror ni? I alla fall hade vi jätte fint väder och värme, men man känner hela tiden något som saknas, hon va den sista i vår familj som gick bort, jag har ju min halvsyster som jag också älskar men hon e ju inte uppväxt med mig o Lena. Vår familj bestod av Lena vår bror, dog också 52 år gammal i malignt melanom år 2000, vår mamma dogg 99 i mars i bukspottkörtel cancer och nu då Lena bara 52 år man kan undra vad som kommer här näst, lyssnar mycket på Lenas cd och det hjälper även om jag gråter men man behöver nog det. Sanningen har nog även hunnit upp pojkarna jonni e rastlös vill det ska hända något hela tiden, men det är väl så när allt lugnat sig, då gör sig sorgen på mind. Ja så mycket mer har jag väl inte skriva just nu. Ta vara på livet man har bara ett kram till er alla från lilla syster Marie

Då va vi hemma igen

Hej på er alla, igår va vi hemma, det har varit underbart väder och bra hela tiden. På fredagen va vi först och badade på anfi beach ca 1 mil från Mogan där Lena bodde, efter vi badat färdigt åkte vi vidare till Mogan och lämnade av Lena så nu är hon hemma, kändes väldigt känsligt först, men efter en stund kändes det att vi gjort rätt, vi kastade i 3 jättefina hibiskusblommor också som fick följa med henne. Segelbåten dom bodde på låg på land, den höll dom på att reparera men jag tog kort på den för att skicka till hennes käre gubbe i england för övrigt mår vi ganska bra allihop trots allt som varit, ta nu vara på er alla. Vi kommer väl att gå ut mellan varven på bloggen och kolla läget. Slutar som syster njut av livet Kram från lilla systern Marie

Söndag kväll/natt

Börjar detta inlägg med att tacka Yvonne för den fina dikten. Våra liv går vidare och tror Lena är med oss. I helgen har jag och maken (toksvågern till syrran ) varit i Norge hos goda vänner vi träffade på Kanarieöarna förra sommaren, vi har haft det jätte kosligt som dom säger på norska, sitter här nu och är lite nervös, yngste sonen Mikael som va hos Lena på söndagen innan hon dog, är på väg att bli pappa inatt, dom är på väg till bb, önskar syrran fått varit med även om detta, det blir Mikaels 2:a barn och vårt 6:e barn barn !!!!!! det ni, nöjd och glad är jag, på tisdag är det bara 1 vecka kvar tills vi åker, och det ska bli härligt. Ska komma tillbaka och lägga in lite bilder från kanarieöarna, och speciellt den dagen vi far till Mogan med lite av Lenas aska och själ. får väl sluta som lena NJUT AV LIVET Kram på er allal önskar lilla syster Marie

Hej

Hej på er alla, är allt ute mellan varven själv och kollar läget, varför vet jag ej, kanske jag tror hon ska skriva några ord själv där hon befinner sig. Livet går vidare men lite tungt, va med pojkarna och väninnan Barbro förr förra veckan och röjde ut i hennes lägenhet, mycket tungt när jag kom in först, kändes som jag ville gå ut igen men detta va ju något man va tvungen ta tag i, pojkarna tror jag mår ganska bra ändå trots allt. Kristian store pojken har vi bokat på till vår rese 25:e augusti till kanarieöarna så lite av Lenas aska ska vi åka med till Mogan där hon tillbringade några år innan hon blev sjuk, lill pojken Jonni ville hellre va hemma, så han ska fixa vårt kök menas vi är på semester, han är ju snickare så jag tror det blir bra. Ja så mycket mer har jag väl inte att säga just nu utan läget är som det är, kan ju bara berätta då att en kusin till mig och Lena är jätte sjuk i tarm cancer och har väl antagligen inte heller så länge kvar, denna j...vla skit sjukdom, men som Lena sa njut av livet man vet aldrig när det tar slut. Kristian och Jonni kommer också gå ut och skriva, men ni får ha tålamod med oss, allt är lite upp och ner just nu. Ha det bra allas Lenas bloggvänner och en jätte kram från lilla systern Marie

Begravningen

Hej allihop, ja igår sa vi hej då till våran lilla Lena, en jobbig dag men något vi måste gå igenom, allt va jätte fint, mycket blommor och fin musik, akten inledes med Benny Anderssons tröstevisa, efter detta sjöng Barbro O Annette (Lenas vänninor) A soft place to fall med Allison Moorer med sina gitarrer det va tufft, men fint, sen kom det lite psalmer och tal av prästen förstås, och det va ett väldigt fint tal, om Lena precis som hon va och det hon trodde på, fint tycker jag, mycket folk i kyrkan uppskattningsvis kanske 70 personer. Ja sedan på kvällen då så hade vi ju festen Lena ville vi skulle ha, vilket hon noga påpekade i ett brev som pojkarna, jag och stora syster fick efter hon flög iväg, hon skrev precis hur hon skulle ha det, och hon skulle minsann va med så hon visste det gick riktigt till, och jag är övertygad att hon va det också, nåväl trevligt hade vi grillade kamben rödvin, och öl, och naturligtvis Lasse Stefans och mycket Julio Iglesias. Slutar för idag med ytterligare mer musik med Lena, och måste berömma min son som hjälpt mig med detta, (ursäkta mina andra pojkar) lyssna och njut, och som Lena alltid sa NJUT AV LIVET man vet aldrig när det tar slut kram från lilla syster Marie PS.Kyrkan som är på bild är där akten höls igår.

En vecka

Hej på er allihop, ja idag har lena varit ute på sin resa i en vecka, undra månn tro vart hon befinner sig, hon sa ju själv hon skulle ut i vida världen och resa, kanske hon befiner sig i Mogan just nu, vem vet. Man känner en stor saknad efter henne, men får tänka att hon själv har det bra just nu, och det är huvudsaken, våra liv måste ju gå vidare, och som hon själv skrev, man föds och man dör och det är rättvisst. I alla fall blir det begravning nästa fredag den 10:e juli kl 11:00, och senare samma kväll ska vi hedra henne med festen hon så gärna ville vi skulle ha, med musik av Lasse Stefans och även naturligtvis även spansk musik, och det kommer att skålas i rödvin, ett kort på henne ska stå på en hedersplats så hon känner att hon är med, vilket hon sagt att hon är, bara att vi inte kan se henne, detta var hennes önskan, att vi skulle glädjas över att hon levt, istället för att sörja hon är död. Kloka ord tycker jag, även om det är svårt för oss anhöriga och alla andra att tänka så. Vi kommer säkerligen tillbaka till er igen, och som lena altid själv slutade sina inlägg, till dess njut av livet Kram från lilla syster Marie

Hej alla mammas underbara bloggvänner

Hej på er allihop. Börjar med att säga att dom två utlovade låtarna finns i inlägget under detta. Det blir långt och kanske inte så roligt för alla att läsa. Lite tack till alla som hjälp oss. Som ni nu vet så traskade mamma vidare tidigt i tisdags morse. Hon kämpade (envist,som vanligt hehe) emot i några timmar innan hon släppte taget. Hon var i stort sett väldigt lugn hela tiden, vilket var skönt. Jag, Piba eller Christian som jag egentligen heter men nästan ingen säger längre, och lillebror Johnnie var med henne från strax innan fyra på eftermiddagen. Trodde inte att vi skulle klara att vara med hela vägen men det känns enormt skönt att vi gjorde det i efterhand. Jag vet att moster Marie säkert hade velat, men kände att hon inte orkade vara med hade klarat det också. Hon är nämligen något starkare och, tro det eller ej, klokare än hon tror många gånger haha. Moster Britt-Marie hade också velat vara med, men man kan inte vara överallt samtidigt. Jag och lillebror vet att mamma kände er på plats ändå. Bara så ni vet kära mostrar. Vi hade ju dessutom våran extramamma Barbro med oss. Känslan jag har just nu är lite underlig. Vi vet ju att hon sitter och tittar på oss där uppe. Hon har vår mormor Lilly, morbror Sven-Erik och moster Maries båda hundar Alex och Bobo med sig. Hon har säkert ett gäng till runt sig men det är dom släktingarna jag vet som har koll på oss som är kvar. Så vi inte hittar på för mycket jävelskap haha. Känslan jag har är bra, efter rådande omständigheter. Klart att man känner en stor sorg och saknad efter mamma, men ändå inte så jobbigt som jag trodde jag skulle ha det. Lillebror känner väl lite som jag. Vi är ganska olika till sättet. Saknaden är givetvis obeskrivlig för oss och alla andra. Men vi tar oss friheten att sakna henne mest för hon var ju mamma ändå haha. Egentligen är varken jag eller Johnnie bloggfantaster. Vi tycker det har blivit lite som alla dokusåpor. Sen finns det ju ett antal fler bloggar än blondin-bella givetvis haha. Jag har väl läst morsans blogg lite då och då under tiden hon har skrivit. Ni som har hängt med har väl sett en kommentar från mig emellanåt. Lillebror Johnnie är stor bloggmotståndare. Av princip som morsan hade sagt hihi. Han har under dom sista veckorna när mamma varit på NÄL och Hospice Gabriel dock läst hennes blogg. Vi har väl egentligen inte förstått hur mycket hon har hjälpt och stöttat många av er här på bloggen. Vi vet även att ni alla har hjälp och stöttat henne i hennes egen kamp. Vi får erkänna att vi är väldigt stolta över vår lilla mamma för detta. Vi (jag och Johnnie) har pratat lite om att försöka skriva här på bloggen ett tag. Kommer väl inte bli lika mycket som tanten med bilder och grejor. Vi har lite känslan av ni kanske kan hjälpa oss lika mycket som ni hjälpte mamma. Nu börjar det bli långt och tråkigt haha. Vad vi vill ha sagt egentligen är att vi vill tacka för stöd och uppmuntran till oss ALLA närstående till Lena. Otroligt, fantastiskt, sanslöst mycket tack. Bästa orden vi kan komma på haha. Så har vi ju dom närmaste också. Eller närmaste och närmaste. Ni bloggare kom väl varandra nära ni med misstänker jag hehe. Några tack till dom vi kommer på. Ursäkta om vi glömmer någon. Ring bara så lägger vi in er också haha. Yvonnorna. Finns ju två=). Lisa, Sandra, Gusten o Fia, Siwert o Sofia med barnen Lukas och Lisette, Stefan och Johanna, Fredrik och Linda, Carlsberg, Gök, Svensson, Tengeland. Från Gusten och frammåt är det våra kompisar som stöttat oss och pratat och ringt. Sen är det några till som behöver stora kramen. Börjar med släkten. Lätt att ta för givet men. Moster Britt-Marie. Ta det nu lugnt haha. Hon har ju gubben Lars och kusinerna Mikael och Maria. Tack för att ni lånat ut moster ett tag. Marie och skojsvågern som mamma kallade honom. Själv kallar jag honom Benny Bula numer. Kolla magen ser ni varför haha. Sofia,Anders Alexander och Timmy, Jocke, Lena, Klara och Ellen, Mikael Linda och Felicia. Tack för sms och samtal. Släkten är alltid där. Sen vill vi tacka några särskilt. Alltid svårt att särskilja men men. Elsy, Göran och Barbro. TACK.Tror det räcker så Tack allihop. Om vi har glömt någon så är det inte meningen=) Dom har ju alltid slutat med ett budskap. Vi tar ett gammalt beprövat. Det är bara bryta ihop och komma igen. Johnnie och Piba

Lenas låtar

Hej på er alla. Mikael ( min son ) har nu lagt in låtarna med allas vår Lena, som jag skrivit tidigare är ju den ena låten egenhändigt skriven, och även musiken gjord av henne, den handlar ju om kärleken till maken, och kanarieöarna, den andra låten är en julio låt på spanska. Som ni förstår är det mycket för pojkarna att styra med nu, och vi hjälper dom så gott vi kan. Även pojkarna kommer att gå ut i hennes blogg och skriva till er, och jag själv vill passa på att tacka er allihop för alla fina ord, både till Lena och oss andra, att vi ville gå ut och informera er under hennes sjukhusvistelse, var för oss en självklarhet, ni måste ju få veta hur läget förhöll sig från dag till dag. Slutar för idag, men återkommer säkert till er. Lyssna nu på vår storasyster, piba och jonnis mamma, och er bloggkompis kram från lilla syster Marie