tisdag 16 juni 2009

Foss avskedsbrev

Det är B-M som är här. Innan Foss reste tillbaka till UK skrev han ett avskedsbrev till Lena. Han ville att det skulle översättas och läggas ut på bloggen medan Lena är kvar hos oss. Det får bli dagens inlägg, alla andra ord är onödiga här och nu. Till min älskade Turnip. Jaa min älskade Turnip så snabbt vi blev tvungna att ta slutligt avsked. Så många saker som ej blivit sagda men ändå förstådda mellan oss. Jag ville SÅ gärna säga dessa ord men jag vet att smärtan och känslorna skulle kväva orden och då skulle de fortfarande blivit osagda. Vi har varit tillsammans så kort tid men jag är så lycklig att du kom in i mitt liv när du gjorde det och jag är så stolt att få säga att jag är din make. Trots att våra två och ett halvt år har fyllts med smärta och umbäranden så fanns det också många härliga och glädjefyllda stunder att vara tacksamma över. Det har varit bra! Jag har sett med stolthet och beundran på din kamp mot denna gräsliga cancer. Du gav aldrig upp och visade så stor beslutsamhet och tapperhet ända till slutet. Ditt sorglösa småprat och generösa attityd på din blogg och ditt ödmjuka, lugnande sätt mot dina många, många vänner och supportrar är inspirerande. Om jag kan möta mina sista dagar med en tiondel av din lugna tapperhet skulle jag bli mer än nöjd. Vårt avsked lämnar ett stort hål i mitt hjärta och i min själ som aldrig kommer att fyllas igen. Vi har pratat förut om våra känslor och behovet av att vara en del i en tvåsamhet och nu kommer en stor tomhet hos mig att finnas resten av mina dagar. Kanske vi hittar varandra tidigare i vårt nästa liv och inte slösar bort det mesta av det med att göra samma misstag som i detta livet. Då kan vi ha några tvåbenta barn tillsammans istället för vår fyrbente lille kille Moggie( vi måste naturligtvis ha en annan Moggie också-ha ha!) Jag hoppas att jag inte gjort dig besviken på något sätt utan gett dig den kärlek och omtanke du behövde från mig. Jag förstod för flera månader sedan att du behövde vara i Sverige där du hade tröst hos dina båda pojkar, dina systrar, dina livslånga vänner och förtrogna runt dig och jag kan se att de har gett obegränsat av SIN kärlek och tröst. Detta vet jag, att du blivit omhuldad och att det har varit en stor stabilitet för dig. Jag tackar dem också för det sätt de har tagit MIG in i sina hjärtan och för all hjälp jag fått under mitt korta besök här. Nu kan du göra dina resor över hela världen på dina nya vingar som jag säkert tror att du får som belöning så fort du blivit godkänd i flygtestet. Hoppas att vingarna tar dig till alla platser du vill och om du passerar min del av världen var då snäll och ropa på mig och sjung för mig en av dina vackra sånger med din harpa (gitarrer är inte tillåtna i din nya roll). Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta. All min kärlek. Vi ses igen någon gång, någonstans. Foss

5 kommentarer:

Anonym sa...

Än en gång vet jag inte vad jag skall säga.....Vad vackert skrivet! Får återkomma. Gugge

Anonym sa...

Jag gråter....Ia

cina sa...

fäller tårar...vilka fina ord han säger till dig Lena.Han verkligen Älskar dig.Och det finns det fler som gör ska du veta..
Fy.. varför måste denna jävla cancer göra illa oss människor..göra illa de som nära den sjuke..
Har inga ord..:(
kram till er alla.och en stor tanke till dina söner.

Anne sa...

Hej Lena!
Jag tänker ofta på dig och dina svårigheter du kämpat dig igenom och fortfarande kämpar med.
Du har gjort allt och merdärtill för att bekämpa "den jävla canceridioten".
Hoppas innerligt att din sista tid på jorden ska bli så fin och lugn som bara är möjligt. Hoppas du får det bra i den värld som är alldeles intill vår, inte alls långt härifrån. Du kommer att må bra och träffa massor med underbara människor som precis som du fått lämna jordelivet i olika åldrar från 0 110 år så det finns alltid någon i din egen ålder....fast ålder har inte längre någon betydelse i himlen. Där är alla själar lika.
Hälsa och krama Madde från mig.
Det känns konstigt att skriva så här, men bättre att du får läsa än att jag skriver när du flugit iväg.
Det blir svårt för dina nära och kära som blir kvar, men jag tror att du kommer att busa med dom så de förstår att du ser och hör allt.
Madde busar med mig ibland, och det kommer dina närmaste att känna såsmåningom, att du är med och påverkar på olika sätt.

Jag vill inte säga farväl utan på återseende i himlen där ingenting gör ont, där allt är vackert och där fred råder mellan alla själar!
Flyg över nejderna och njut av utsikten!
Många bamsekramar från Anne, din systers granne.

Anne sa...

Vilket brev, som en vacker kärlekssång....ohh så underbart att få höra av den man älskar och håller kär.
Övriga kommentarer känns överflödiga...
Skåne Anne