Foss avskedsbrev

Det är B-M som är här. Innan Foss reste tillbaka till UK skrev han ett avskedsbrev till Lena. Han ville att det skulle översättas och läggas ut på bloggen medan Lena är kvar hos oss. Det får bli dagens inlägg, alla andra ord är onödiga här och nu. Till min älskade Turnip. Jaa min älskade Turnip så snabbt vi blev tvungna att ta slutligt avsked. Så många saker som ej blivit sagda men ändå förstådda mellan oss. Jag ville SÅ gärna säga dessa ord men jag vet att smärtan och känslorna skulle kväva orden och då skulle de fortfarande blivit osagda. Vi har varit tillsammans så kort tid men jag är så lycklig att du kom in i mitt liv när du gjorde det och jag är så stolt att få säga att jag är din make. Trots att våra två och ett halvt år har fyllts med smärta och umbäranden så fanns det också många härliga och glädjefyllda stunder att vara tacksamma över. Det har varit bra! Jag har sett med stolthet och beundran på din kamp mot denna gräsliga cancer. Du gav aldrig upp och visade så stor beslutsamhet och tapperhet ända till slutet. Ditt sorglösa småprat och generösa attityd på din blogg och ditt ödmjuka, lugnande sätt mot dina många, många vänner och supportrar är inspirerande. Om jag kan möta mina sista dagar med en tiondel av din lugna tapperhet skulle jag bli mer än nöjd. Vårt avsked lämnar ett stort hål i mitt hjärta och i min själ som aldrig kommer att fyllas igen. Vi har pratat förut om våra känslor och behovet av att vara en del i en tvåsamhet och nu kommer en stor tomhet hos mig att finnas resten av mina dagar. Kanske vi hittar varandra tidigare i vårt nästa liv och inte slösar bort det mesta av det med att göra samma misstag som i detta livet. Då kan vi ha några tvåbenta barn tillsammans istället för vår fyrbente lille kille Moggie( vi måste naturligtvis ha en annan Moggie också-ha ha!) Jag hoppas att jag inte gjort dig besviken på något sätt utan gett dig den kärlek och omtanke du behövde från mig. Jag förstod för flera månader sedan att du behövde vara i Sverige där du hade tröst hos dina båda pojkar, dina systrar, dina livslånga vänner och förtrogna runt dig och jag kan se att de har gett obegränsat av SIN kärlek och tröst. Detta vet jag, att du blivit omhuldad och att det har varit en stor stabilitet för dig. Jag tackar dem också för det sätt de har tagit MIG in i sina hjärtan och för all hjälp jag fått under mitt korta besök här. Nu kan du göra dina resor över hela världen på dina nya vingar som jag säkert tror att du får som belöning så fort du blivit godkänd i flygtestet. Hoppas att vingarna tar dig till alla platser du vill och om du passerar min del av världen var då snäll och ropa på mig och sjung för mig en av dina vackra sånger med din harpa (gitarrer är inte tillåtna i din nya roll). Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta. All min kärlek. Vi ses igen någon gång, någonstans. Foss